Även om solen aldrig lyser så starkt, molnen aldrig ser så hotfulla ut och om stjärnorna aldrig lyser så klart i Sverige som i Tanzania, så bor vi alltid under samma himmel. Det är en trygg tanke som brukar mildra vår hemlängtan, för visst längtar vi ibland. Vi längtar efter maten som får smaklökarna att dansa av glädje. Vi längtar efter kramarna som värmer inombords. Vi längtar efter dem som vi älskar. Vi längtar till det bekanta, trygga och familjära, men ingen av oss är redo att lämna än. Vi hör ihop, Tanzania och dess tre gärizar.
Tiden är ett vitt begrepp i Tanzania. Den tar bara slut en gång i livet, därför är det onödigt att ständigt känna sig pressad av tiden. Det är inte en helt dum tanke, den är till och med ganska behaglig, men vår vistelse är dessvärre begränsad och tiden bara rusar iväg. Det är som om vi är fast i det mest vackra timglas, kallat för Tanzania, under tre månader och ständigt kämpar för att hålla oss vid ytan. Under en månad har vi hunnit bo i fyra hem, tre byar och i två familjer. Människan är som en kameleont och jag slutar aldrig förundras över hur fort det går för oss att känna oss hemmastadda i en främmande by. Inte heller slutar jag förundras över familjerna vi bor i. De öppnar upp sitt hem för en främling, får denna främling att känna sig välkommen och ser hur främlingen förändras och blir till en familjemedlem när två veckor redan har gått. Det är magiskt.
Kashenye, det är namnet på den lilla gömda byn som många människor är omedvetna om, som överraskar med den vackraste naturen och som vi har tillbringat tio dagar i. Det är ett sagoland och vi har besökt nästan varje del av det. Vi har sjungit rövarvisan och skrikit vårskrik över bergen som sträcker sig högt över Victoriasjön. Vi har träffat de mest ödmjuka kvinnor. Vi har dansat med de mest vackra tyger knutna runt våra höfter. Vi har lagat köttbullar och potatismos i tre timmar. Vi har upplevt kärleken, värmen och gemenskapen som människorna delar med varandra. Vi har fått ta del av den vackraste av gåvor, minnen att spara i en evighet. Nu väntar dock nästa äventyr – Serengeti och dess djurliv.
Kramar och världsfred,
Tanzaniagärizarna genom Felicia
Lämna ett svar