-
168 timmar
Idag är det en vecka kvar tills vi flyger hem. En vecka. Sju dagar. 168 timmar. Det är med samma skräckblandad förtjusning vi längtar efter Europa, som vi såg fram emot Afrika. Tanzania har blivit vårt hem. Kagera har blivit vår trygghet. Bukoba har blivit vår vardag. Vallentuna, Borensberg och Lannaskede kommer att finnas kvar…
-
När kyrkan firar födelsedag och bröllop blåser bort
Under de snart tre månader jag har spenderat här i Sydafrika är det få dagar som lämnat mig utan nya upplevelser eller insikter om livet här, och om mig själv. Det finns så mycket i vardagslivet och i kyrkolivet som skiljer sig från allt det som jag någonsin upplevt där hemma. I söndags tillbringade vi…
-
What we really give
It has been a long day, we woke up at 7 o´clock and from 08.00-13.00 it was the confirmation service. We were also a part of the service when we held a short speech for the confirmands. The same confirmands we had held a Swedish confirmation class for two weeks earlier. After the service it…
-
Oförutsägbara erfarenheter
Jag och Linnea GB är nu tillbaka i Manila efter att ha spenderat 4 veckor i vår andra och sista värdförsamling, Rosales. Vi har upplevt en massa helt fantastiska saker men också sådant som varit mycket jobbigt och påfrestande. Självklart så ska en försöka fokusera på det positiva, men det känns också viktigt av att…
-
Vad mer kan man önska?
Vistelsen i det andra värdstiftet har nått sitt slut. De dryga fyra veckorna som vi nyss talade om i futurum har redan fått byta tempus till imperfekt. Hur är det möjligt att tiden kan gå så rasande fort? I Bataan och Bulacan har jag och Felicia varit med om en himlans massa saker. Det ursprungliga…
-
Alla helgons dag
Jag kan föreställa mig hur det hemma i Sverige bara blir mörkare och mörkare om kvällarna, hur fler och fler löv hamnar på marken och hur folk börjar sno in sig i långa halsdukar och kappor för att hålla kylan borta. Det är så det är i november. Eller snarare, det är så jag är…