Att vara en alien och att vara värd mer


Det är knappt att det går att förstå att det bara är en vecka sedan vi lämnade Sverige för att påbörja dessa månader på andra sidan ekvatorn. Sydafrika är ett helt fantastiskt land, det har jag redan hunnit förstå, och människorna är trevliga och tillmötesgående. Det känns som att jag varit här i en evighet, och längre än så vill jag stanna!

Min dag började på en förskola där ca 30 barn spenderar sina dagar. Förskolan samarbetar med Sikhona Care Center där jag är stationerad för att jobba med deras olika projekt – bland annat  förskolan. Barnen som är där är till stor del föräldralösa, och de som inte är det har varit med om andra hemskheter i sina korta liv. Att spendera bara 15-20 minuter med dem som jag gjorde imorse gav mig tillräckligt mycket energi att jag skulle kunna flytta ett berg nu. Jag, med mitt väldigt blonda hår och (fortfarande) väldigt bleka hud, var en alien för barnen redan innan de såg min arm – där jag har två tatueringar. Till en början var barnen blyga och pekade på armen följt av viskningar på zulu (som är ett enormt svårt språk att förstå, tro mig) innan en modig pojke vågade sig fram för att klappa lite försiktigt med sitt pekfinger på en av tatueringarna. Sen var leken igång. Jag tror jag blev klappad över hela kroppen i tio minuter och jag delade skratt med dessa barn som ser lyckan i det lilla även när de förlorat hela sin trygghet. Tack och lov kommer jag få träffa dem igen och få ännu mer glädje och energi av dem. Barn är helt fantastiska!

Nu är jag tillbaka på kontoret, Sikhona Care Center, och har blivit lite briefad på vad jag ska spendera min månad här i Ladysmith med att göra. Jag har läst om deras program specialicerade för både kvinnor och män som arbetar för att upplysa dem om HIV-spridning, våld i nära relationer och tonårsgraviditeter (trots att graviditeterna här kan börja redan vid 12års ålder… Ofattbart). Målet är att förebygga alla dessa saker, och sloganen för kvinnornas program Zazi – know your strenght är #imworthit – allt för att kvinnor i alla åldrar ska förstå att även om man kommer från extrem fattigdom finns det sätt och möjligheter att komma bort från Ladysmith och till det fantastiska liv som alla förtjänar, genom utbildning och självkännedom. Helt fantastiskt!

DCIM100GOPROGOPR0104.
Sikhona Care Centre. Här mår jag bra!

 

En kommentar

Johnny säger
10 september 2016 – 11:28

Hej Emma - härligt att läsa om din färd !! Sydafrika och zulu är häftigt!!

Lycka till
Johnny

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *