Denna verklighet är markant annorlunda från den i storstaden Niterói och Rio de Janeiro, men också från mitt Malmö. I Rio framstod Malmö som en liten by medan här framstår Malmö som en världsmetropol med sina 350000 invånare. Här kan jag andas lugnet och säkerheten så fort jag går utanför dörren. Från att jag blev hämtad på flygplatsen har jag blivit omsluten och omfamnad av gemenskapen i församlingen och från hela stan här. Varje person jag möter på mina springturer utväxlar jag en “tumme-upp” och en nickning med. Minst. Om det är någon jag stött på tidigare är det enda alternativet att prata en stund.
Tiden här är dock konstant intensiv för min pastor här. Ofta får han åka ut till olika andaktsgrupper lite mer på landet och många av hans uppgifter är rent praktiska. Dagen för firandet av 500 årsjubiléet firades först genom trädgårdarbete på torget där en ny staty av Luther skulle invigas. Efter firandet var det också pastorn som blandade cementen för att tillsluta en tidskapsel som ska öppnas om hundra år. Allt volontärarbete från församlingen är kul att se och delta i. Tillsammans lyckas de skapa en oktoberfest för nästan hela staden, och driver många projekt för den lokala frukten Butiá (som är sååå god).
I samband med 500 års jubileet av reformationen fick jag delta i ett radioprogram i den lokala radion där jag fick – på portugisiska – berätta om utbytet, svenska kyrkan och mig själv. Vid tillfället trodde jag att jag pratade för några få lyssnare, men nu stöter jag dagligen på någon som undrar om jag är svensken från radion.
Som ensam representant för Sverige här stöter man på en del roliga situationer. När jag säger att i Sverige äter vi mer potatis än här, blir potatis till den maträtt vi äter till varje måltid där hemma. När jag säger att i Sverige spenderar vi generellt mer tid i våra hus, blir svenskarna till ett folk som aldrig rör sig utanför hemmets ramar och lever som eremiter. Mina vanor blir till allmän lag för hur svenskar beter sig, och det är inte alltid de köper att så inte är läget.
Jag är så otroligt glad och tacksam över att utbytet har tagit mig hit. För mig är den brasilianska kulturen ett föregångsland i mycket. Att dela mat och dryck är en del av vardagen här, att sitta utanför sitt hus och nicka till förbipasserande personer är naturligt, att hjälpa sin medmänniska för att det känns bra istället för att det är ett måste är också en av alla delar jag nu vill ha i mitt liv, och vad jag tror vi behöver i vårt svenska samhälle.
Ses snart där hemma, kramar från Otto
Lämna ett svar