Efter detta var det dags för publikens frågor. Lärare och andra Brasilianska medborgare gav med avund i rösten lika många hyllningar till svenska skolsystemet som de ställde frågor. ”Jag är själv lärare och drömmer om att få undervisa i ett land där vi svarta har rätt till bra utbildning” sa en man från bakre delen av salen när mikrofonen nått honom. Det är vanligt att benämningen svart används på alla vars utseendet avslöjar att de har någon förfäder som är afroamerikan. Mannens påstående grundar sig antagligen inte i att hudfärgen påverkar möjligheten till utbildning, utan att det i stort sett är de ”vita” som har råd med privatskolor.
Skillnaderna mellan de privata och statliga skolorna är stora, vilket gör att de som har råd sätter sina barn i privatskolor. Jag har besökt ett flertal grundskolor under min tid här i Brasilien och har uppmärksammat att de privata skolorna har mycket mindre elever per klass, högre utbildade lärare och mer material till förfogande. Jag har till och med mött engelsklärare som inte talar engelska på vissa statliga skolor. I regel ger privatskolorna möjlighet till heldagsaktiviteter som kan liknas vid svenska fritidshem, detta är ovanligt på de statliga skolorna. Avlastningsmöjligheterna är därför många för de som har pengar, men ett stort problem för de som varken har råd med privatskolor eller att anställa en barnflicka.
Lönerna för de som inte är utbildade på högre nivå än grundskola är oftast väldigt låga. Brasiliens minimilön ligger på ca 2000 svenska kronor och är vanlig i många branscher, några exempel är städhjälp, barnflicka samt jordbruks- och industriarbete. Samtidigt är det ett relativt dyrt land att leva i, vilket gör utbildningen extra viktig.
För att komma in på högre utbildningar är det stor konkurrens för de som tidigare läst på en statlig skola och inte har råd att betala för privata universitet. De måste då kvala in på ett statligt universitet och även detta är lättast för de som tidigare gått på privat skola, då deras kunskapsnivå oftast är högre. I ett försök att få universiteten att spegla samhället införde före detta president Dilma Rousseff en kvoteringslag. Lagen innebär att hälften av platserna på de statliga skolorna ska tilldelas de som gått på statliga grundskolor, Brasiliens urinvånarna samt afroamerikaner. Detta upprör fortfarande många av de människor jag möter. Argumenten är bland annat att detta är diskriminerande mot de vita samt att alla kan komma in på universitet bara de prioriterar sin tid rätt. För ett par veckor sedan mötte jag en student från Sao Paulo som kommit in på universitetet tack vare kvoteringslagen. Hon berättade för mig att hon känner sig orättvist behandlad då många ifrågasätter hennes rätt till platsen. ”Jag kan inte förstå hur det är mer rätt att betala in sig som många gör än att kvoteras in” sa hon upprört till mig.
Hon berättade även hur svårt det varit för henne att hinna med skolan då hon ofta behövt vara hemma för att ta hand om sitt småsyskon när mamman jobbade. På grund av detta samt att hon inte fått möjlighet till samma undervisning som de som gått på privata skolor måste hon nu studera väldigt hårt för att hänga med. På kvällarna jobbar hon för att kunna bidra till syskonets skolgång.
Pisas studier visar att Brasilien ligger under medel i alla undersökta ämnesområden, detta trots att de har potential till att vara ett av världens starkaste ekonomier. Många korruptionsskandaler samt utlandsskulder drar ner landet ekonomi och befolkningen har väldigt liten tilltro till landets politiker. Mellan de senaste två pisa mätningarna har det dock skett stora framsteg, detta på grund av att regeringen började satsa mer på skolorna. ”Nu är det dock påväg att vända” sa en advokat som jag talade med under kyrk fikat i Sao Paulo. Han anser att Michel Temer redan gjort stor skada på den korta tid han reagerat samt att skolan ligger illa till då Temer inte vill ha kritiskt tänkande medborgare. Temer har hittills hunnit stoppar många projekt knutna till forskning, dragit tillbaka lagar som bland annat säger att genus och politik ska diskuteras i skolan samt gjort arbetsförhållandena svårare för lärarna. Advokaten är inte den enda som anser att utvecklingen inom skolan gått tillbaka. Lärarnas demonstrationer har varit många i hela landet och denna vecka avslutades en tre månader lång strejk av statligt anställda lärare i Brasiliens södraste delstat, Rio grande do sul.
Det Brasilianska skolsystemet är ett exempel på hur människor begränsas i sina möjligheter att förändra sin tillvaro. Tyvärr finns det så många exempel i vår värld att jag ibland drabbas av en hopplöshetskänsla. När jag tittar ner på broschyren vi fick på kansliet i Uppsala får jag tillbaka lite hopp ”tillsammans förändrar vi världen”. En person kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra mycket. Jag tänker ibland att ansvaret kanske är störst hos oss som har relativt stor frihet i våra beslut samt att kunskap och frihet medför ansvar.
Lämna ett svar