Hallihallå!
Samtidigt som det känns som jag bara har varit här i två veckor, så kan jag ändå se på småsaker runt omkring mig och känna att jag har varit här ganska länge! Numera hittar vi och åker på alla bussar själva. Jag blir inte längre förvånad om jag får en lunch bestående av nästan bara kolhydrater som pasta, ris, bröd (och så bönor på det självklart)! Mitt tidsperspektiv har ändrats helt- här kommer alla alltid försent!
Det har pågått en strejk under hela vår vistelse här i Costa Rica, och strejken har påverkat även oss. Bussar som inte går och småsyskon som inte går till skolan! Ett tag frågade jag min värdsyster nästan varje dag: ska du till skolan imorgon? Och hon svarade alltid nej. Men nu i förra veckan fick jag veta att strejken blivit olaglig och skulle avslutas i veckan. Och jag tänkte, nu kan hon äntligen få börja skolan igen! Men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Om det överklagades eller om en helt ny strejk började. I vilket fall så hoppas vi på att hon får börja skolan första november, som det är sagt nu!
Förra gången jag skrev så var jag lite besviken på naturen här. Eller snarare bristen på natur. Jag hade bara sett skräpiga gator och en och annan ensam palm. Men nu har vi fått göra lite utflykter, och jag tror att vi alla kände att det var först då som vi riktigt kunde andas ut (och sen andas in igen, för luften var så frisk och härlig)! Nu har jag både sett en vulkan, urfolksområden och vattenfall och idag är jag äntligen på väg till havet!
Urbefolkningsområdet var vi i förra veckan och det var något av det häftigaste som jag har varit med om. Det var den underbara pastora Teresa som tog med oss till en liten församling i bergen. Och där träffade vi en kille som slog följe med oss på väg till bussen. Men när vi kom halvvägs så frågade Doña Teresa om han trodde att vi fick gå in i området. Och egentligen fick vi nog inte det, men dom kollade på varandra, ryckte på axlarna och såg lite busiga ut och släppte sedan in oss genom en grind. Vi fick gå i en fantastisk natur, se en gravplats och ett medicintält och andra häftiga grejer. Men det häftigaste var att vi fick pröva på att göra aquadulce. Vi fick pressa sockerrör i en stor tryckmaskin och sen stod en av oss (jag) och försökte fånga upp vätskan med en plastflaska! Som ni säkert kan tänka er så smakade drycken väldigt sött!
Fortsättning följer förhoppningsvis någon annan gång, men tills dess många kramar och ¡PURA VIDA!
Lämna ett svar