Det hela började med att vi pratade om en kille som den ena tjejen gillar och att jag i förbifarten nämnde att om/när ni har sex så måste du komma ihåg kondomen! Det var först lite språksvårigheter kring vad ordet var på spanska men det visade sig vara i princip detsamma och när Emilias värdmamma visste vad det var så förstod vi att de sjuttioåriga tjejerna tyckte det var ganska konstigt att prata om sex och preventivmedel på ett sånt sätt som vi gjorde.
Vi började prata om allt möjligt relaterat till sex, men framförallt om hur viktig kondomen är. Vi frågade om de känner att de vill ha sex med någon person nu, och om de ville ha barn nu. Det ville de inte. Vår spanska är ju fortfarande ganska knackig men de båda två vill öva på engelska så när vi pratade så blandade vi spanska och engelska hejvilt. Google translate gav oss svar när våra språkkunskaper var otillräckliga.
Vi pratade om preventivmedel och berättade vad vi fått lära oss i skolan och på umo, dvs. att det finns många som skyddar mot graviditet men bara ett som också skyddar mot könssjukdomar (you guessed it: kondom). Vi snuddade vid ämnet abort och sa att eftersom det är olagligt här i Costa Rica så tycker vi att är preventivmedel extra viktigt. Dock genomförs det ju aborter ändå. Vi försökte också förklara vad en könssjukdom är och vi slirade även in på samtycke.
I Costa Rica ser sexualundervisningen lite annorlunda ut än i Sverige. I jämförelse skulle en kunna säga att den är obefintlig. De organisationer och personer som kämpar för exempelvis aborträtten och läkare eller barnmorskor (som liksom jobbar med sexualkunskap) har utbildning inom ämnet men utöver det vet jag inte hur läget ser ut eftersom att det inte tas upp i skolan. I Sverige är ju alla individer också olika kunniga och olika vana och bekväma med att prata om sex beroende på hur mycket det pratas om sex i olika familjer. Så är det såklart här i Costa Rica också, men det som inte finns är den (visserligen bristande men) grundläggande sexualundervisning som vi har i Sverige. De som vill införa sexualundervisning här stöter dock på motstånd från olika håll.
Under värt samtal så ville jag ge exempel för att tjejerna verkligen skulle förstå (och komma ihåg) vad jag menade. Jag gjorde hypotetiska sådana med de båda tjejerna och frågade om personer de gillar. Sen så gav jag också exempel från mitt eget liv. Jag trodde då aldrig att jag skulle sitta i en soffa i Costa Rica och prata om sex och berätta om bl.a. olika preventivmedel jag har använt med två tjejer jag känt i lite drygt två veckor! Och Emilia också för den delen, vi har ju bara känt varandra i 1,5 månad(!) men det känns som otroligt mycket längre. Jag menar, jag vet att jag är frispråkig men idag överraskade jag mig själv.
Under hela konversationen stod Emilias värdmamma i köket (bakom en vägg med ett skynke så det är praktiskt taget samma rum) och flikade in i vårt samtal då och då. Jag och Emilia försökte få fram till värdmamman att vi tycker att det är så viktigt med sexualundervisning i skolan här just eftersom det finns väldigt mycket ”sexuella” latinamerikanska låtar som spelas överallt och hela tiden. Hon höll med oss. Men sa även att hon tror att det är svårt att få igenom för att den katolska kyrkan i Costa Rica, som är den största kyrkan här, är emot sexualundervisning. Vi pratade också om skillnaderna från Sverige, ”där pratar ju föräldrar om sex med sina barn” sa hon, men inte här. Hon sa dock att hon ska försöka prata med sina barn om det, men att de ännu är relativt små.
Det känns lite konstigt att prata om sex på ett sånt här sätt med människor jag nyss träffat. Men just eftersom att det ändå är ett så viktigt ämne (att få ett barn är ju minst sagt livsomvälvande) så tyckte jag att det var bra att vi hade det här samtalet! Det kändes bra att dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter. Livet är ju till för att lära av sig själv och andra. Det var helt klart ett utbyte av kunskaper.
Tills jag skriver igen
/Julia Hammarström
Lämna ett svar