Kön är lång och prästen kommer nästan in i en rytm med orden om Kristi kött och blod. Så ser det ut till det yttre när nattvarden firas i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania. Men det skulle visa sig ligga så mycket mer bakom denna tradition än bara en kö med församlingsmedlemmar som gapar en efter en.
Ibland i svenska kyrkor har jag upplevt att en del tar nattvard för att de inte vill sitta ensamma kvar i kyrkbänken, att man bara hänger med på det oavsett om det betyder något för en eller inte. Här i Tanzania tar man inte allt för lätt på nattvarden. Nattvarden är för många något väldigt rent och heligt och den ska firas med vördnad. Varje församlingsmedlem har ett litet häfte där de får en liten stämpel för varje nattvard de deltagit i. Man tycker nattvarden är en väldigt viktigt del i det kristna livet.
Inför nattvarden i kyrkan i Tanzania bör man reda ut sina felsteg i livet och bli renad från synd. Det är upp till var och en att rannsaka sig själv och se om det är något man behöver be om förlåtelse för, till Gud och andra människor. Dock så finns det en del saker jag ställer mig kritisk till. Jag har bland annat upplevt att man vill att de som brutit mot äktenskapets regler inte bör ta nattvard innan de bett om ursäkt inför hela församlingen. Att gradera synder tycker jag blir fel och det hela kan nog bli skamfullt för de inblandade. Det är möjligt att jag inte vet tillräckligt om detta heller. Medan nattvarden i Tanzania kan verka väldigt reglerad så upplever jag att den i Sverige känns väldigt individuell. Ingen borde lägga sig i om man tar den eller inte. Man får skapa sin egen mening om vad nattvarden innebär för en själv. Kanske går vi då miste om andra saker i nattvardens syfte?
Det jag fastnade för i Tanzania när det gäller nattvard, var det här med att känna efter i sitt samvete. Om man är ovän med någon och önskar någon annan något ont så borde man försöka lösa problemet och få frid i situationen innan man deltar i nattvarden. En vän till mig här i Tanzania berättade för mig att hon under en mässa satt i kyrkbänken då någon tog hennes sko ifrån henne. Hon blev så irriterad på personen att hon kände att hon inte kunde delta i nattvarden under mässan. Kanske känns detta extremt i våra öron, men det är något med inställningen de har inför nattvarden som jag tycker är viktigt. Att ödmjuka sig själv till att ändra sig i livet. Vill jag låta dåliga tankar om andra människor påverka i mitt liv eller vill jag andas ut med lättat samvete? Att man faktiskt låter sig påverkas till att bli mer lik Jesus som nattvarden handlar om. I kyrkan i Tanzania får nattvarden lov att påverka och det konceptet tar jag med mig.
Erik Hesselstrand, Tanzania
Lämna ett svar