Att få dela tro och liv!

Jag är snart 20 år gammal och bor till vardags i det lilla lilla samhället Finnerödja tillsammans med min katt Sigge.

Kyrkan var alltid en slags given samlingsplats för barn och unga när jag växte upp. En började på kyrkans barntimmar sen miniorer, juniorer och så vidare. Kyrkan blev naturligt en del av min uppväxt och kommer nog, oavsett sammanhang, alltid att vara en del av mig.

I september åker alltså jag, som en av 16 deltagare i utbytesprogrammet ung i den världsvida kyrkan, ut för att få dela någon annans vardag. Tanken på att lämna Sverige, vännerna och familjen (och katten) för att tillbringa tre månader i en miljö jag aldrig tidigare varit i, är faktiskt lite läskigt. Om inte till och med på gränsen till skräckinjagande. Men det känns också kul, spännande och förväntansfullt.

När vi sätts i sammanhang som dessa, där vi inte kan vila i tryggheten av att vi vet hur allting funkar, tror jag något alldeles unikt kan hända. En behöver bli ödmjuk inför sammanhanget på ett helt nytt sätt. I detta möter en också nya människor och får dela tro och liv. Jag tror att det är viktigt och att det förändrar en på ett personligt plan.

Jag tänker på det där virala klippet med en liten kille, som på dalmål säger att ”en sån här chans det får man bara en gång i livet”. Och kanske är det så, att jag bara får en sån här chans en gång i livet. Eller så kommer möjligheten igen, det är det nog ingen som vet. Oavsett är jag oändligt tacksam över att ha fått möjligheten att göra just den här resan.

Tills vi hörs igen,

Liv