Jag sökte till detta utbytesprogram av många anledningar. Jag har aldrig riktigt haft en konkret plan vad jag vill göra i livet men jag har alltid drömt om att kunna se världen och vad den har att erbjuda.
I högstadiet blev jag även intresserad av samhällsfrågor och mänskliga rättigheter. När jag sedan blev introducerad till programmet när jag konfirmerades tänkte att det var något jag verkligen skulle vilja göra men samtidigt fanns tanken ”det kommer nog ändå inte hända”. Det gör mig väldigt glad att jag nu kan säga till mitt 14-åriga jag ”du klarade det”. Nu är det mindre än en månad kvar tills vi flyger från Landvetter flygplats den 15 september.
Nervositeten börjar nu smått komma, allt börjar kännas så verkligt nu. Det som nog kommer att bli svårast under de tre månaderna kommer att vara att vara ifrån nära och kära och min trygghet i min vardag. Det finns något tryggt i att alltid veta vart bussen kommer att stanna, om jag köper värktabletter vad jag då kommer få för effekt och om jag träffar en ny person då vet jag att jag skakar jag hens hand, nu kommer inte den tryggheten att finnas men det kommer vara något man får vänja sig med.
Allt kommer inte att vara lätt men det är utmaningar vi kommer få ta och växa utav det!
Hoppas att ni kommer att vilja följa oss på vårat äventyr.
Kramar Felicia
Lämna ett svar