Under de första dagarna kändes tre veckor som en väldigt lång tid. Men när vi sedan skulle lämna familjen så hade tiden sprungit förbi. Man kände verkligen hur man hade blivit en del av familjen och hur mycket man kommer sakna dem.
Under tider vi har varit här har vi hunnit med många långa evenemang, vilket har inneburit väldigt mycket stillasittande. Vi har varit på tre begravningar, två heldagar med studentfirande och långa gudstjänster. Därför var det extra roligt att en eftermiddag få träna tillsammans med en skolklass tjejer. Vi åkte dit i tron att vi skulle få spela fotboll med dem, men precis som mycket annat här så ändrades planerna.
Istället fick vi vara med om ett träningspass med både mycket hoppande och springande. Även fast det blev väldigt varmt i solen så var det riktigt roligt. Först när vi kom dit var de flesta av tjejerna lite blyga och vågade inte riktigt komma fram och prata med oss. Men efter att vi hade svettats och skrattat tillsammans så släppte det helt. När vi hade tränat klart gav tjejerna oss en liten rundtur på skolan och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Man kände verkligen hur träningen hade hjälpt till att bryta isen. Dessutom var det intressant att prata med någon i samma ålder och inse hur lika men ändå olika våra liv ser ut.
Så nu efter tre veckor i en liten by uppe i bergen,ska de bli spännande att prova på livet i en mindre stad. Vi ser framemot se hur livet skiljer sig åt mellan landsbygd och samhälle!
//Tilda och Johanna
Lämna ett svar