Hur stolta Karagwe-borna är över sin familj märktes så fort vi gjorde våra första hembesök. I ett typiskt Karagwe-hem där det första rummet man stiger in i inte är en hall där man hänger av sig jackan, utan ett vardagsrum vars vägar är pryda med bilder på familjemedlemmar. Något som vi också upptäckte var att ordet familj rymde mer än bara föräldrar och barn. Att kalla sina vänner och familjevänner för bröder, systrar eller föräldrar är mycket vanligt, vilket till en början ledde till en del förvirring kring vem som egentligen var släkt med vem. Men nu efter ungefärliga två månader i Karagwe går vi runt kallar varandra och våra andra vänner för våra systrar och bröder.
Under dessa två månader i Karagwe har vi delat ofantligt många skratt med de människor vi mött. De har öppnat sina hem för oss och visat hur det är att leva som en familj i Tanzania. Är det något man kan säga om hemmen här i Karagwe så är det att de är öppna med stort Ö. Alla är välkomna när som helst, gäster ses nämligen som en välsignelse. Ur hemmen kommer och går vänner och familj som de vill och det är inte ovanligt att ha en gäst som sover över lite då och då. Besöker du ett hem i Tanzania kan du räkna med att bli bjuden på mat och stannar du länge kommer du att få mer.
Tillsammans med våra värdfamiljer har vi njutit av livet på landsbygden i Tanzania men vi har också fått se hur hård vardagen här kan vara. Genom det har vi fått vara med om vilken enorm styrka Karagwe-borna besitter, en styrka som de hämtar ur sina nära relationer till familj och vänner, som gör att de klarar av de motgångar de möter. Vi har fått se hur de förlitar sig på varandra och är beredda att fånga upp sina nära när de faller. De hjälper varandra att få vardagen att gå ihop. De som har råd hjälper sina släktingar och grannar att betala för skoluniformer, böcker och sjukvård. Viljan att finnas där för varandra blir extra tydlig när någon nyligen har gått bort. Inom loppet av en eller två dagar samlas familj, vänner och grannar hemma hos de sörjande för att stödja dem. De sjunger sånger, gråter och håller om varandra. Vissa bidrar med pengar till begravningen, andra med mat.
Det finns många vägar till lycka, men Karagwe-borna visar verkligen att familj och vänner är en väg dit. De tvekar inte att ta tid för att skratta, dansa och njuta av varandras sällskap. De lägger ner mycket tid på att vårda och ta hand om sina medmänniskor, något vi i Sverige kan bli bättre på. Här finns det inget som heter ”har inte tid” vill man så gör man sig tid!
Lämna ett svar