Tjenixen!
Idag ar det den sista dagen for mig och Sofia i Katoma, dar vi har varit i en vecka. Jag skulle nog saga att detta stalle ar dar jag har trivts bast! Kanske pa grund av att det ar det mest primitiva stallet vi levt pa, kanske for att var evangelist ar sa snygg.. Haha, skamt och sido! I natt ville vi byta rum med pojkarna i huset sa att vi fick sova i delad sang i husladgarden med halmgolv och kycklingar, och de fick ta gastrummen i huset istallet. Antligen far vi sitta inpa natten pa halmen igen och ata maten fran ett gemensamt bananblad pa golvet (efter lite om och men). Det ar dock ganska svart, bada har och pa andra stallen, att fa vara med i husarbetet, att fa ata de vara broder och systrar ater, ja helt enkelt att fa skota det som vi egentligen skulle behova skota sjalva for att overleva har! Visst, vi ar gaster, men gah, vi vill ju inte prova pa livet som gaster i Tz utan livet som medmanniska i Tz! Inte ska det fixas sa att vi far leva i ett hus med elspis bara for att vi inte haft det pa en vecka (men det ar anda inte vi som lagar maten)! Vi kampar och sakta men sakert far vi ta del av mer och mer av livet. Vi uppskattar att leva som broder och systrar, men det ar kampigt att fa borthedersgastsynen, det ma jag saga!
Imorse mjolkade jag kossan igen tillsammans med brorsan, och ojojoj vad jag ar kar i mjolken har! Bara att koka och dricka med en knutta lokalt kaffe
Kram och hejs! / Sofia O
Lämna ett svar