”Langsamt ar onekligen sattet att ga pa”
– Swahiliskt ordsprak
Skolavslutningar, skolavslutningar, skolavslutningar…
Har i Tanzania ar UKWATA (ungefar elevernas kristna ungdomsforbund) otroligt stort. Det verkar finnas ett makalost intresse for att halla pa med bibelstudier, diskutera tro och ha gudstjanster. Inte minst att dansa, sjunga och roja jarnet. Vi foljde med Elimelech (koordinator for programmet har i Tanzania) pa totalt tre helt olika studentliknande ceremonier under lordagen och sondagen. Dessa avslutningar var bade utomhus och inomhus och inneholl sang och dans pa ett satt som man inte ens skulle kunna tanka sig hemma i Sverige. Killarna var framfor allt de som utmarkte sig nar det kom till dansandet. Ni skulle sett hur de rorde pa benen och hofterna! Allt kandes valdigt spontant och det var inte helt ovanligt att en och annan larare stamde in i sangen eller hoppade in och hangde med i dansstegen. Det verkade som att man under dansuppvisningar kunde springa fram och lagga pengar i fickorna pa nagra av dem som dansade. Samtidigt som det var otroligt energifyllda forestallningar sa fanns det aven valdigt manga och langa tal (som kandes annu langre nar man i stort sett inte fattade nagonting). Gustav hade speciellt svart att halla sig vaken, men efter ett litet slag pa huvudet av Erica gick det battre.
Pa sondagen var det dags for gudstjanst i katedralen, da doptes 28 barn(!!!!) och det tog inte alls lang tid med tanke pa hur manga det var.. Hela gudstjansten var bara tre timmar. Vi hade uppgiften att presentera oss och saga nagra ord infor forsamlingen mitt i gudstjansten. Efter drygt en timme borjade vi undra nar mitten av gudstjansten skulle komma.. Man skulle kunna saga att det hela fick ett ganska abrupt slut (framfor allt for att vi inte riktigt forstod vad som sades), men ”slut” betyder inte riktigt samma sak har som det gor i Sverige. Nar gudstjansten tog slut tagade hela forsamlingen ut pa ”borggarden” och sjong under tiden. Val darute skedde den mytomspunna eftergudstjanstliga auktionen! Dar var det en glad aldre man som kom fram till oss med ett sockerror i stil med en svensk biskopsstav, det visade sig vara en gava fran honom till oss. Elimelech forklarade att det var vanligt att man ville ge en gava till gaster nar de var pa besok. Ett antal personer ville fotografera sig tillsammans med oss, bland annat en mamma med ett gang ungar. Hennes dotter var den sotaste ungen vi nagonsin sett! Nar hon tog tag i Jonas hand, holl hon andra handen for munnen och stirrade upp pa honom. Man kunde nastan hora tankarna ”AR HAN VERKLIGEN EN MANNISKA?”. Stirrandet pagick under hela fotograferingen.
Efter auktion och fotografering traffade vi Dixon och Erick som bada har varit i Sverige. Det var en helt annan upplevelse att traffa nagon som faktiskt kunde forsta lite vad vi ar med om. Det kandes som att konversationen flot pa betydligt battre. Efter en stunds pratande med dem trodde vi att det var lunchdags, det fick vi daremot vanta pa i ytterligare fem timmar. Det var namligen dags for den tredje och sista skolavslutningen, men Elimelech hade lovat oss mat nar vi val kommit dit. Han holl sitt lofte, men det drojde nagra timmar. Hungriga och trotta led/njot vi omvartannat genom den otroligt langa ceremonin, med dramer, danser, sang och prat. Vi sag att pa schemat for avslutningen stod det att det skulle sluta klockan fyra, men det var overstruket och ersatt med klockan fem. Som sedan blev sex/halv sju. Valkommen till Tanzania!
Pa vagen hem hade vi tva sockerror pa taket, handbromsen lag i, helljuset var pa (HELA TIDEN) med trotta svenskar i bilen som skrattade at allt. Diskussionerna var lite blandade vad galler seriositet; tuppar, var ar vi, absurda reflektioner over dagens helknappa upplevelser… Till slut kom vi anda fram till att Tanzanier ar ganska skona.
Nu ar vi 20 minuter forsenade till vart mote. Det marks att vi redan borjar komma in i den Tanzanska livsstilen, kanske till och med mer an var kare koordinator har.
ALLT GOTT!
KRAM
/Tanzaniagruppen genom Gustav
Lämna ett svar