Dagens datum är 24 november. Idag har jag badat i poolen på tomten och njutit av solen och värmen tillsammans med sonen i familjen och några släktingar.
Konsumtionen av kött är mycket hög här i Videira. Varje helg är det tradition här att grilla kött och ha BBQ. Det som är mest populärt är nötkött och kyckling. Kycklinghjärta hade jag inte ätit innan jag kom hit, det anses vara exklusivt här.
I kyrkan i Videira har jag fått träffa församlingsbor och även fått mycket möjlighet att spela på kyrkans orgel. Jag har också fått vara med på kvinnogruppens träffar i kyrkan. De möts varje tisdag kl. 13:00 för att diskutera och äta mat tillsammans. Eftersom nästan ingen av dem kan prata engelska, har jag fått ännu större motivation för att lära mig mer portugisiska. Jag klarar nu någorlunda av att hålla en konversation utan att behöva använda Google Translate som hjälp.
Något mycket minnesvärt var Oktoberfesten i kyrkan, en tysk tradition som firas här, eftersom det är många tyskar som bor i Santa Caterina. Jag har aldrig någonsin sett så mycket kött serverat i mitt liv! Familjen och jag var klädda i tyska, traditionella kläder för Oktoberfest. Det var lotteri, auktion, mat och mingel i en lokal under kyrkan.
En dag fick jag åka tillsammans med en pastor från en annan församling till några vingårdar för att se hur vinproduktionen går till, samt för att lite provsmakning. Med familjen har jag åkt till flera höga berg och sett fina landskap. Vi åkte även på en roadtrip till Florianopolis, en stad vid havet ca sex timmar öster om Videira. På vägen dit och tillbaka fick jag se fin natur och en annan del av Brasilien som var väldigt fin.
Efter Florianopolis åkte vi till Gaspar, utanför Blumenau för att jag – för en dag – skulle få träffa Inez.. Hon tog med mig till kyrkan där hon har aktiviteter. Det var verkligen härligt att få träffa en svensk person och prata svenska öga mot öga, något jag inte har gjort sedan Isac åkte tillbaka till Sverige.
Jag har ätit enormt mycket pastel, det en väldigt populär och inte alltför avancerad maträtt att göra. Den görs på mjöl, salt och vatten som friteras. Ofta tillsätts kött eller ost som innehåll. Det kallar jag Brasiliens streetfood. Det smakar lite som pizza.
Det känns vemodigt att behöva lämna familjen och församlingsborna som jag har lärt känna här i Videira. Men så är det när man är en tillfällig gäst i någon annans vardag. Jag har fått nya vänner och erfarenheter. Minnena och upplevelserna tar jag sen med mig hem till Sverige. Jag är glad att jag tog med mig min kamera till Brasilien, och jag har fotat mycket. Det hjälper mig att behålla upplevelser och människor vid liv i mitt minne.
Bästa hälsningar från Helge i Brasilien
Pastel med ost och skinka
Lämna ett svar