Under ett samtal vid middagsbordet, med vår vän Alice trillade vi in på ämnet nattvard i Sverige och Tanzania. Vi kunde då såklart hitta både likheter och skillnader.
I Sverige har söndagsmässan nattvard, i Tanzania delas nattvard en gång per månad. När den ska ges ut i Sverige har jag flera gånger varit med och hjälpt till speciellt då kyrkan har mycket folk, här ges både bröd och vin ut av prästen. På båda platser bjuds alla in men i Tanzania kan man se folk sitta kvar i bänkarna i större utsträckning än Sverige, låt mig berätta hur min vän förklarade det.
Söndagen veckan innan nattvarden ska ges ut berättas det i kyrkan så att alla ska veta att nästa söndag är viktig. Nu krävs det eftertanke, har du nyligen bråkat med någon, är det någon du är arg på, eller är det någon som kanske är arg på dig är det dags att åtgärda det här. För att ta del av nattvarden och dess renhet ses det nämligen som väldigt viktigt att även du är ren.
Man förbereder sig inför att ta nattvarden genom att under veckan lösa de eventuella problem man kan ha. Har man bråkat med någon så löser man problemet och säger förlåt. Sedan när man känner sig fri från saker som tynger en kan man med glädje ta nattvard på söndagen. Alice hade en vecka gjort allt detta men sen bestämde sig en av hennes vänner för att skoja med henne. Vännen gömde Alices ena sko och Alice blev då lite lätt irriterad om man lätt kan bli. Men sen när det då var dags för nattvard satt Alice kvar eftersom hon nu inte var helt ”ren” utan var irriterad på sin vän.
Tanken som väcks inom mig är huruvida nattvarden som jag ser som något enande kanske blir något som utesluter? Eller ökar man helt enkelt betydelsen av nattvarden som ett heligt sakrament?
Soliga hälsningar
Hampus Lind
Bukobacrew
Lämna ett svar