 |
| Makt förr i tiden |
Bengt Ohlson har skrivit igen i DN kultur om reaktionerna på det han skrivit om vänsterns dominans inom svenskt kulturliv. Många har reagerat starkt och om jag ska försöka sammanfatta så har mängder med kulturarbetare skrivit mängder av text och menat att de inte alls har makten i media. Det är förstås motsägelsefullt men också väldigt intressant. Varför vill ingen kännas vid att de har makt? Om det inte är makt att ha en plattform att göra sin röst hörd, vad är det då?
Jag minns ett annat tillfälle där nån reporter som undersökte hierarkier. Han frågade olika politiker om de var i någon hierarki och förvånande många svarade nej. Kanske för att hierarki och makthavare är negativa ord man inte vill bli förknippad med? Men visst måste de varit medvetna om att de hade makt och stod högt i samhällshierarkierna?
Ytterligare en annan gång läste jag ett citat som gick ut på att man känner igen makthavare på att de förnekar att de har någon makt. Kanske är det vad det handlar om?
Den som har makt har förstås också ansvar för hur man använder den. Man kan inte hålla på och skylla ifrån sig om man har ansvaret, för då tar man inte sitt ansvar.
Tänk om det är så att man använder makt så fort man över huvud taget agerar? I så fall har man ju också ansvar hela tiden. Det låter jobbigt. Präster är nog på ett sätt rätt vana från förr i tiden att bli betraktade som en slags makthavare eftersom de får tala utan att bli avbrutna på söndagen. Frågan är om alla bloggare, twittrare, tyckare och journalister inser sin makt. Och sitt ansvar.
Lämna ett svar