Herre, nu låter du din tjänare gå hem

Idag firar vi kyndelsmässodagen. Egentligen inföll den i torsdags men firandet är för de flesta av oss flyttat till söndagen.

Jag bifogar det mesta av dagens evangelietext underst. Ikonen visar den gamle mannen Symeon från evangeliet när han tar emot Jesusbarnet i sina händer. Han förstår också genom någon sorts gudomlig uppenbarelse vad det är för ett barn, att det är räddaren han väntat på som äntligen kommit. Därför handlar kyndelsmässodagen om ljus i mörkret (candle-mass på engelska), det hopp som tänds av att möta honom som är livets ljus.

Den som ber efter tidegärden brukar be Symeons ord varje kväll som ett sätt att påminna sig att mitt i allt dagen innehållit så har också Gud handlat ibland oss, för mig eller kanske till och med genom mig.

Jag brukar be Symeons ord i sakristian efter varje gudstjänst som ett sätt att tacka för det vi fått i gudstjänsten. Precis som Symeon fick se Jesus har vi ju också Jesus ibland oss i nattvarden, bönen och i bibelns ord.

Om jag blir gammal och from en dag ser jag framför mig att jag kommer gå runt och utbrista i Symeons ord varje gång jag träffar på en ung människa som uttrycker sin tro. Faktum är att jag redan tänker på Symeon då jag träffar folk som är yngre än mig själv som på olika sätt styrker min tro och ger mig hopp om kyrkans framtid. Jag får tacka Gud för att han låter det komma fler som vandrar vägen, det är en källa till hopp för mig.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. (Lukasevangeliet 2:25-40 SB00)