Idag går vi in i fastan inför påsken. I Götene kyrka har vi firat askonsdagsmässa med tecknande av askkors i pannan. Som ni ser på bilden är vi inte ensamma om det. Även i det avlägsna Filippinerna firas askonsdagen på samma sätt.
Det är roligt att killarna på kortet är så glada där de sitter med sina askkors i pannan. Fastan är inte en tid som kommit till för att plåga oss (visst kan den som vill avstå från rätt kännbara saker men det ska då vara frivilligt). Den är tvärtom till för att öka vår förståelse för nåden och vårt behov av den, raka motsatsen till att spänna sina andliga muskler och klara sig själv. Hur man lever i fastetiden får vara upp till var och en. Huvudregeln är att försöka leva som man egentligen tycker är rätt och gott. Ägna tid och pengar åt det som är viktigt på riktigt. Be och fira gudstjänst.
Den som sällan bemödar sig att försöka älska Gud och sin nästa kan leva i den felaktiga uppfattningen att det är ganska lätt. Det är först när man försöker som man märker hur svårt det är. Det är också då man förstår sitt behov av en frälsare.
På påsknatten ska vi återigen rita kors i pannorna. Det sker vid dopfunten i påsknattsmässan. Då är det inte ett kors till påminnelse om den mänskliga skröpligheten utan ett kors i dopvatten som påminnelse om dopets nåd och Kristi seger över allt ond och dött, också i våra liv. Det vi inte förmår hur mycket vi än anstränger oss. Det förmår han. Till priset av sitt eget liv.
Lämna ett svar