 |
| Guds folk firar gudstjänst ihop på Filippinerna |
Jag har nyligen läst lite av vad Fredrik Modeus skriver om gudstjänstliv och utveckling av detsamma. Där hittade jag ytterligare några ord att sätta på svarta listan. Den här gången är det mer allmänt vedertagna ord så den här gången kanske du inte kommer hålla med mig. Skriv i så fall gärna det i kommentarsfältet.
Det första ordet att undvika är… ”välkommen”. Någon kanske höjer ett ögonbryn och undrar vad det kan göra för skada men det hänger ihop med det per skrev om att se människor som besökare medan det finns andra som ”äger” gudstjänsten. Kan jag som varit i Götene församling i ett drygt halvår börja gudstjänsterna med att säga välkommen till andra som firat gudstjänst där hela livet? Visst borde man få räknas som mer än besökare då? Jag håller med om att det är trevligt att någon inleder gudstjänsten på ett familjärt sätt men det får vara en utmaning att hitta bättre ord till det. Själv säger jag gärna något i stil med ”vi får fira mässa tillsammans denna onsdagskväll” eller dylikt.
De andra orden jag tänkt på är ”ideell” och ”frivillig”. Missförstå mig inte, de står för vackra saker – engagemang och trofasthet och så. Problemet med att använda orden i kyrkan består i att de liksom bygger på tanken att ickeanställda möjligen ”hjälper till” i församlingsarbetet men det är de anställda som är riktigt viktiga och att det de gör på något sätt räknas mer. Frivillig är också ett lurigt ord för vad är då en anställd? En som ofrivilligt gör sina uppgifter?
Sett ur ett teologiskt (eller ecklesiologiskt= läran om kyrkan) perspektiv är det heltokigt. Ingen del av Kristi kropp är viktigare än någon annan. Varje kristen står Gud lika nära och har dessutom i grova drag samma uppdrag. Att så många hålls passiva istället för att bli bemyndigade är med Fredrik Modeus ord ett stort resursslöseri.
Lämna ett svar