Vår tids största heresi

Splittring

Vi hade ekumeniska samtal i Götene häromdagen och jag delade med mig av något teologen Per Larsson sagt (efter sin långa erfarenhet av den ekumeniska rörelsen). Han sa att kyrkosplittringen är vår största heresi (eller så sa han största synd, jag minns inte helt). Det är omöjligt för oss att helt och hållet förstå Nya testamentet och vad det säger om Kyrkan om vi lever med en hel mängd samfund mer eller mindre i strid med varandra.

Kyrkan var visserligen mångfacetterad redan från början men så finns det ju också många kroppsdelar på samma kropp, var och en med olika kännetecken.

Jag tänker emellanåt på det Per Larsson sa och jag tror att det är sant. Splittring inom Kyrkan (vare sig det är i det världsvida, det nationella, det lokala eller det personliga sammanhanget) gör att vi måste hävda oss gentemot varandra, att vi förmodligen missar väsentliga delar av det kristna vittnesbördet, att vi får lättare att var och en för sig göra anspråk på ha en huvudroll. Vi blir mer självupptagna och svagare i kopplingen till huvudet, Kristus. När vi kämpar mot varandra försvinner glädjen.

Och omvänt så gäller det att enhet inom Kyrkan är livgivande. Så fort vi lyckas mötas och erkänna varandra som delar av samma kropp så befrias vi också från bördan att vara huvud. Vi får var och en vara det vi är utan tävlan. Och så får vi glädja oss över att få vara en del av helheten.

Appropå glädjen vill jag citera några av bibelns vackraste ord. Så står det om (den enade) Kyrkan i Kolosserbrevet:

11Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, 12och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. 13Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, 14och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. 15Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, 16ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. 17Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. 18Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom 20och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.