Kyrkan som motkultur

Motkultur på Labanskolan i Uppsala

Ibland talar man om kyrkan som motkultur, som ett alternativ till vissa av samhällets värderingar. Det är också vanligt att pilgrimsrörelsen beskrivs på det sättet. En motkultur som betonar långsamhet, gemenskap, delande och annat som det är ont om i vår tid.

Fredrik Modéus skriver klokt också om detta i sin lilla bok ”utrustad och delaktig”. Han skriver att om man med ”motkultur” menar ”vi som har rätt och är mycket bättre än andra” så blir motkulturen lätt elitistisk och alltför självmedveten. Det blir helt enkelt alltför viktigt att i alla lägen ha mer rätt än de andra.

Om man däremot med motkultur menar en plats där det som är svagt och ofullkomligt får plats. Där människor har sitt värde oavsett status och prestation. Då är det nog alltid något positivt. Det är också troligt att en sådan kultur ligger nära Jesu syn på saken, ”han som tar till sig det svaga och skadade och lägger sin skatt i bräckliga lerkärl”.

Låt oss arbeta och be för att våra församlingar ska vara sådana motkulturer, som inte lägger ytterligare bördor på människor om hur man ska vara för att duga utan där det är tillåtet att släppa på fasaden och även vara svag.