 |
| Fjällblomster |
Mao Tse Tung drev en gång en kampanj i Kina som han kallade ”låt tusen blommor blomma”. Tanken var att ge chans till att komma med förslag på förbättringar i landet. Det var bara det att när kritiken kom tog han raskt fram lien och röjde bort all opposition, det var det som hade varit syftet hela tiden.
Ofta ska det till stort mod för att avvika från mängden. Nu har ju vi svenskar ingen hotande diktator över oss, i teorin kan vi göra vad vi vill och säga vad vi vill. Men ändå blommar det inte alls så många blommor som det skulle kunna (och med blomma så tänker jag som i vårtalet; på människor som får blomma ut, vara sig själv, komma till sin rätt). Jag tänker att den beryktade jantelagen fortfarande är rätt stark. Det är bara att se på några av våra färgstarka kändisar. Säga vad man vill om såna som Björn Ranelid, Marcus Birro och Ann Heberlein men modiga är de och sticker ut gör de. Och de får ta mycket skit för det. Sedan jag blivit mer insnärjd i twittervärlden har jag insett än mer hur stor nätmobbingen kan vara. I nätanonymitetens skydd kan en del med att ta till grymma ord för att sänka den som vågar gå mot strömmen.
Själv har jag börjat uppskatta modiga och färgstarka människor alltmer. Det blir lite lättare att andas kring sådana än i den räddhågsna janteluften. Jag tänker också att det är rätt bra att låta sig inspireras av dem. För egen del har det bland annat varit aktuellt när jag funderade på om jag skulle våga visa mig i den beryktade hatten (som det stått om tidigare på bloggen). Om jag vill någonting men är orolig för hur andra ska se på mig om jag gör det är det inget tillräckligt bra skäl att låta bli. Låt oss alla vara modiga!
Lämna ett svar