 |
| Svag? |
När jag skrev om Batman för ett tag sedan så kom jag att tänka på ett och annat om styrka och svaghet. Jag utgår här rätt mycket från tankar från Tommy Hellsten, den bästa författare jag vet till att skriva om styrka och svaghet, läs till exempel ”barn av livet”.
Man kan ju lätt tro att Batman är hur stark som helst men den styrkan kanske egentligen är ungefär som rustningen han bär. Den sitter utanpå. En gång som barn blev Bruce Wayne så illa sårad att han bestämde sig för att bli stark, mycket stark, och aldrig bli sårad igen. Han förberedde sig minutiöst och tränade sig till att bli starkare än någon annan. Han tog på sig en dräkt och en mask och satte i sin tur skräck i andra. Han blev en hämnare.
Och vi kan tycka att han är tuff och stark men hur är det egentligen? All denna styrka kompenserar kanske bara för hans stora inre svaghet. Dessutom är det ett liv som gör honom ensam. Livet som stark och orubblig går nämligen dåligt att få ihop med att leva nära och öppet med andra människor.
Med detta vill jag egentligen inte försöka ge sken av att kunna analysera och psykologisera speciellt bra, jag vill bara än en gång peka på hur olämpligt det är att ha batman som någon sorts manlig förebild (och det törs jag säga att vi är många som ändå någonstans har). Bäst är den styrka som kommer inifrån, inte från skalet. Som kommer från att vårda sina sår och lära känna sin svaghet, inte från att låtsas vara stark och hoppas att man på så sätt också ska bli det.
Lämna ett svar