Berättarens handbok -dagens boktips!

Dagens boktips

Jag tycker om att läsa om talekonst i alla dess former. Nu senast har jag läst Christina Claessons bok om historieberättande. Det är en bra bok som tar upp många konkreta frågor kring berättarkonst. Ibland snuddar den också vid olika frågor om vad det är att vara människa, eftersom berättelser är en så viktig del av våra liv.

En intressant sak hon skriver är att blyghet ganska ofta blir något positivt för den som vill berätta. Det betyder nämligen ofta att man är uppmärksam på andra och har lärt sig den viktiga konsten att lyssna på andra. Blir ju mycket roligare att lyssna på någon som inte är alltför ego.

På ett ställe berättar hon om Neil Armstron. Han var ju den första människan på månen, och sedan tillbringade han förstås sitt liv åt att berätta om sin månresa. Så till den milda grad att minnena bleknade och blandades med de sätt han själv berättat om resan på. Till sist lär han ha sagt med sorg att han inte mindes något från månresan som han var säker på att det var ett autentiskt minne. Det är ju en hemsk historia men den säger också att vi kan distansera oss från det personliga genom att berätta om det. Positivt kan man tänka sig en terapisituation eller så där berättandet gör att man får distans till hemska händelser. Vi kan alltså också berätta för att glömma! På gott och ont.

Dessutom bjuder Christina Claesson på en fin beskrivning av jantelagen och vad den beror på. I grund och botten, menar hon, handlar detta med att hålla varandra i schack om att när någon annan sticker ut så konfronteras alla andra med sina oförverkligade drömmar om vem man skulle vilja vara. Det gör så ont att man hellre försöker stoppa den som vågar och är modig. Det är tänkvärt, för i så fall är det ju jantarnas problem egentligen.

Slutligen vill jag nämna det hon skriver om att ta plats. Många drar sig för att ställa sig inför många och berätta något för att man tycker det är obehagligt att ta plats och att man tänker att man inte vill uppta tid för så många. Tänker man så, säger Christina, så är man fel ute. Att berätta handlar inte om att ta uppmärksamhet, i så fall gör man det fel. Det handlar om att ge något fint till åhörarna, som en kärleksgåva. När man har den utgångspunkten berättar man inte bara för sin egen skull utan mest för dem som lyssnar.

Dessa tankar tänker jag ta med mig framöver. Läs gärna boken!