Nu är det pingst igen, och pingsten varar än till….?


Pingstdagen, tungor av eld faller över lärjungarna med Maria i mitten

Det börjar kanske redan bli sent att skriva om pingsten här på bloggen, den har passerat och det går ofta förbi väldigt obemärkt. Jag bli förvånad varje år att pingsten inte har större betydelse i församlingslivet. För mig är den en väldigt stor och viktig högtid. Därför tänkte jag skriva några ord om både pingsten och det som kommer därefter, den ännu mer ringaktade trefaldighetstiden (som visserligen är lång men bara innehåller ”vanliga söndagar”).

Pingsten kallas ibland för kyrkan födelsedag. Det beror på att det är då apostlarna får ta emot den Helige Ande och börjar sprida evangeliet om Jesus. Vem den Helige Anden är kan vara dunkelt för en del men det korta svaret är att Anden är Gud själv som verkar i människors liv. Det låter dramatiskt men Anden verkar nog så ofta i det fördolda. Det kristna livet är inte tänkt att vara ett liv man ska klara själv i stor duktighet utan ett liv som först och främst består i att vända sig till Gud och hämta kraft från honom. Tycker man fortfarande att det här låter högtravande så kan jag ge exempel på böner som egentligen är exempel på detta att öppna sig för Gud.

”Hjälp!”

”Tack!”

”Förlåt!”

Som vanligt är det inte så viktigt med fina ord. Viktigast är ATT man ber.

Jo, så var det kyrkoåret och trefaldighetstiden. Du har kanske lagt märke till att alla stora helger (nästan) i kyrkan ligger mellan jul och pingst? Det kan man tycka är lite onödigt, men det finns en tanke även med det. Kyrkoåret har vuxit fram under århundraden och rymmer stora sanningar.

Kyrkoåret. De gröna söndagarna är flest!

Tiden mellan jul och pingst behandlar hela Jesu liv från födsel till uppståndelse och himmelsfärd. Till sist kommer också pingsten och Anden som gjuts över kyrkan. Det är den grund vi bygger vår tro och vårt hopp på. Tiden därefter handlar om tiden efter pingsten fram till Jesu återkomst (som vi firar på ”domsöndagen”, en roligare beteckning för den är ”Kristus konungens dag” egentligen firar vi ju Jesu slutgiltiga seger över ondska och död som en dag ska bli synlig överallt).

Precis som bibeln utspelar sig mittemellan det som hänt och det som ännu inte hänt så gör kyrkoåret det också. I den tid vi lever får och ska vi leva tillsammans med den heliga Anden och hämta kraft hos den i vårt vanliga vardagsliv i väntan på den dag som ska komma.

Växt.

Och trefaldighetstiden är växandets tid, den har grön som liturgisk färg. Där Anden får vara med där får vi utrymme att växa och utvecklas (vilket i den kristna tron alltid hänger nära ihop med att lära känna sin egen svaghet).

Så pingsten varar än till Jesu återkomst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.