Var lite mer dogmatisk då!

Tung Litteratur!

Min fru håller på att läsa sina allra sista poäng till sin teologiska examen och ämnet för kursen heter dogmatik. Jag inser att i mångas öron låter det som det eländigaste av ämnen att tvingas läsa. Att vara ”dogmatisk” är inte direkt något positivt ord i vår tid. Det låter stelbent och fördomsfullt och gammalt och dåligt. Inte alls sådär flexibelt och modernt som vi vill att det ska vara nuförtiden.

Hur det nu än är med klangen i orden så handlar ämnet om det systematiska filosofiska tänkandet kring den kristna tron. Och sådant behövs förstås. Det kan lätt bli väldigt tokigt om man inte kan redogöra klart för hur man tänker i viktiga frågor.

Det sägs att den gamle teologen Urs von Balthasar sagt att under sina första tusen år skrev Kyrkan sin teologi på knä, men sedan dess gör den det sittande på baken. Det är tänkvärt, ska teologin verkligen ha någon mening för våra liv på vägen så måste den gå hand i hand med bön och att söka Gud själv. Blir det bara spekulation och tankar om tankar och ord om ord så är det inte mycket mening med det hela mer än att man verkar lärd.

Men om man ser teologin och kyrkans dogmer som en del i kyrkans liv så finns det snart mycket att hämta. Till varje dogm som det är något värt att ha finns det en betydelse som rör dig och mig. Sedan har dogmerna gärna lite dammigt klingande namn, men det ska man inte låta sig skrämmas av. Här är två exempel på vad som döljer sig bakom:

Dogmen om Gud som skapare -innebär inte bara i allmänhet att Gud skapat stjärnor och spindlar, utan faktiskt också att han skapat dig och mig. Du är ingen slump utan ett konstverk!

Dogmen om inkarnationen -Firar vi varje jul, nämligen att Gud blev människa i Jesus Kristus. Vad betyder det då för oss? Att om vi tror att Gud är fjärran och oengagerad så har vi fel! Gud är nära oss och han vet hur det är att vara människa.

Kyrkans lära, dogmerna, är till för att skydda sådana här ovärderliga sanningar och låta dem framstå så klart som möjligt. Läge att gräva djupare i sådana där torra böcker trots allt?

Jag tänkte i alla fall framöver återkomma och försöka våga mig på ett försök om det omöjligaste av alla ord att skriva om; ”det fina i att vara en syndare” tänkte jag inlägget ska få heta….