 |
| Målet ligger i fjärran; 536 km till Nidaros/Trondheim. |
 |
| Härifrån vill säga, från Ekshärads kyrka i Klarälvsdalen |
Några bilder från semestern som gått. På resa genom Värmland passerade vi Ekshärads kyrka (som får ett eget blogginlägg med allt spännande som fanns att se där, inom kort på en blogg nära dig) och utanför den stod denna vägskylt med avståndet till Nidaros och den helige Olavs ben.
536 km är rätt långt att gå till fots, och ska man gå från mina hemtrakter (vilket många gjorde) blir det ännu längre.
Som nutida pilgrim kan man en del känna sig främmande just för målet för färden. Så har jag själv känt på de pilgrimsvandringar jag gjort. Jag tänker mig inte att jag får avlat vid målet, vad betyder det då istället? Pilgrimsmålet är för mig en plats där man påminns om det som ofta är otydligt i vardagen, att det finns en Gud som blivit människa just i den här världen vi lever i och att det finns heliga kvinnor och män som gått före oss på vägen.
I de skildringar jag läst om vandringar till Santiago de Compostela var det ofta med besvikelse man kom fram till pilgrimsmålet. Glädje över att vara framme, visst, men ändå med en känsla av att det inte var det här man letade efter. Så kan det nog också vara. Varje steg, varje strävan och ärligt sökande här på jorden är ytterst sett ett sökande efter Gud. Och honom kan vi bara ana i välsignade glimtar. Vi får fortsätta vår vandring tills den dag då vandringen är slut i den stad där livets träd bär frukt året om. Där, säger uppenbarelseboken, ska ingen bli besviken.
Det är också en plats som
Lämna ett svar