Öka din sociala kompetens på en timme, lovar Henrik Fexéus

Jag var inne på Götenes bibliotek och hittade en liten brandgul bok av Henrik Fexeus med titeln ”Öka din social a kompetens -på en timme”. Det är ju ett rätt stort löfte så en timme är det lätt värt att lägga, eller hur?

Fexeus är rätt känd för att hålla på med ”tankeläsning” och har även skrivit andra böcker om knep för att förstå eller påverka människor. Den här lilla boken bjöd i alla fall mig på ett och annat:

Författaren utgår från att ens egen självbild är grunden i alla möten med andra. Frågan om vem jag ärär viktig eftersom hur man ser på sig själv hänger ihop med vilket intryck man gör på andra. Det låter läskigt men också spännande! Visserligen är det svårt att lyfta sig i håret och bestämma sig för att ha bra självförtroende men däremot kan man faktiskt bestämma sig för att uppföra sig som om man hade det. Gör man det blir man förmodligen bemött av andra med respekt och det i sin tur påverkar ens inre självbild positivt.

Någon kanske tycker det här låter oärligt, och det får förstås var och en bedöma. Själv skulle jag säga att den yttersta sanningen om var och en av oss faktiskt alltid är att vi är värdefulla och värda att bemötas med respekt. Det vore en värre lögn om vi gick omkring och utstrålade att vi är värdelösa; det är ju inte sant! Slutsatsen är alltså: sträck på dig och ta plats tills du också börjar tro på att du har rätt att göra det. För mig påminde tankarna om Keith Johnstons bok Impro och det han skriver om ”status” -i varje sammanhang ingår vi i statusspel, och vi kan förhålla oss aktivt till det och välja vilken roll vi vill spela. Mycket spännande bok det!

Fexeus skriver också att social kompetens mer än något annat handlar om att anpassa sig efter den man möter. Det är ju en nästan löjligt enkel tumregel men ack så viktig. Han menar att vi automatiskt blir välvilligt inställda till de vi uppfattar vara lika oss själva. Därför vinner man sympati (återigen ethos) genom att ha ungefär lika tempo i talet, knyta an till sådant som är viktigt för den andra och så vidare. Det här verkar kunna gå från de allra självklaraste saker till att med tiden bli alltmer medveten om hur både man själv och andra för sig.

Fexeus skriver också om att satsa på det första intrycket och speciellt satsa på att våga ta plats de första ögonblicken när man kommer in i ett rum. Återigen något man kan öva på och göra lite modigare för varje gång.

”Social aikido” är beteckningen på ett sätt att driva sin tes utan att gå i clinch. Poängen är att precis som en aikidoutövare inte sätter hårt mot hårt utan istället riktar om sin motståndares anfall så kan man i en diskussion lyckas bättre om man inte går i öppen konflikt (då låser sig båda i sina åsikter/positioner) utan att istället signalerar att man respekterar den andre och förstår hur denne tänker. DÄREFTER kan man tillsammans vrida och vända på idén tills den liknar något båda kan vara nöjda med.

Riktigt märkligt blir det i slutet när det handlar om stora nätverk av människor och om hur tankar sprider sig till vänners vänner och så vidare. Fexeus har ett mycket spännande kapitel om hur man kan tänka kring nätverk.

Jag rekommenderar dig att läsa boken. Den väcker många funderingar och jag tror det är frågor många av oss brottas med. Själv har jag genom åren bedrivit en rätt hård kamp med dåliga självbilder och den här boken hade jag gärna hittat för tio år sedan.