 |
| Rast vid Strö k:a |
 |
| Den märkliga treenighetsbilden i Strös ka Kortak |
Idag har jag och familjen varit med och vandrat en bit av den pågående pilgrimsvandringen mellan Råda och Läckö. I morgon är det pilgrimsdag på Läckö och på måndag går en tur ut till Lurö och besök vid kloster(?)ruinen där. En tur alltså båda i yttre och inre landskap och dessutom i historiska marker.
Det är lustigt det där med pilgrimsvandringar. Det är liksom så jordnära. En sund påminnelse om att det andliga och det kroppsliga alltid måste hänga ihop. Dagens pilgrimstanke är på det spåret. När jag såg de vackra blommorna i vägkanten idag tänkte jag att när man spontant känner glädje över skapelsen (lila blommor, sädesfält i vinden, bebis som jollrar i ryggsäcken), då är man i rätt bra samklang med varför vi alls finns här på jorden. Vi som är skapade för att glädjas över Guds skapelse. Sedan är det så att det kräver lågt tempo att hinna se och ta emot de där impulserna. Det behöver vi ha tid med, inte mycket kan vara viktigare!
Lämna ett svar