 |
| Avspänd gudstjänstfirare! |
Det är bra om man kan be så enkelt som möjligt. Ärlighet är oerhört viktigt i alla relationer, även inför sig själv och inför Gud. Vi får lita på att Gud ändå vet allt om oss och samtidigt vill oss mer väl än vi vågar tro. Vi får be med de ord vi har, inte de vi tror är ”fina nog” eller som man ”borde” använda. Ju enklare, ärligare och personligare, desto bättre. Om man tycker det är svårt att be kan man dessutom underlätta för sig genom att använda färdigskrivna böner, då behöver man inte ens formulera sig själv.
Häromdagen tänkte jag utifrån det här att det kan vara ganska stor skillnad mellan hur det ser ut när vi ber själva och hur vi för oss när vi firar gudstjänst. I alla fall i min kyrkliga tradition är det ganska stort pådrag med ståtliga skrudar och nattvardskärl i dyrbara material. Inget sådant är förstås nödvändigt men ändå gör vi helst så. Jag tänker mig då att det är lite som om vi har en god vän som vi träffar ofta och pratar öppet med om allt. Sedan kanske vi går på den personens födelsedagsfest och träffar den ihop med många andra. Är det en ”viktig” person blir det kanske lite högtidligt för att liksom betona hur glada man är att den personen finns; kanske blir det högtidstal till och med. Relationen man har är densamma men i olika sammanhang uppför man sig olika och uttrycker sig olika.
Så är det när vi samlas till gudstjänst. Vi vördar Gud för allt gott han gör för oss genom en högtidlig liturgi. Samtidigt är relationen densamma. Det måste fortfarande finnas rum enkelheten och för ärligheten men annars trivs jag med båda.
Så ser jag på gudstjänsten. Vad säger du?
Lämna ett svar