 |
| Det är lugnt, du duger… |
Jag skrev nyligen en bloggpost med trix kring det här med social kompetens. Såhär efteråt har jag kluvna känslor till att det fick vara med på bloggen. Vi lever ju alla redan under stark press att vara lyckade och snygga och sociala och det där är egentligen inget jag vill vara med och spä på. Jag vill hellre stå upp för att inget av det där egentligen betyder något för vårt värde som människor, eller något vi får värdera varandra utifrån. Så var inte bloggposten tänkt heller i och för sig, det var mer tänkt som en hjälp.
Så för att parafrasera Paulus: nu är inte social eller asocial, alla är ni ett i Kristus. Där finns vårt värde som aldrig, aldrig relativiseras av sociala färdigheter eller något annat.
För att återvända till Fexéus bok så nämner han faktiskt också något i den här stilen som grunden för umgänge. Han säger att varje människa bär som en skylt över huvudet där det står ”få mig att känna mig viktig”. Det är det vi i grunden längtar efter. Bemöt andra så att de känner sig som värdefulla människor så gör du gott. Det kanske är den viktigaste grunden till vårt samspel med varandra?
Lämna ett svar