Kommentarer

6 svar till ”Igenkännandets glädje!”

1. 

   Piedra

   26 september, 2012

   Håller med tankegången om igenkännandets glädje. Men just därför ogillar jag nyöversättningen av Fader Vår m m. Jag vill ha den gamla versionen!!!

   Svara
   1. 

      Tomas Jarvid

      26 september, 2012

      Det är något av dilemmat med det hela. Själv är jag så ung att jag knappt kommer ihåg tiden före den nya översättningen av Fader Vår men jag har märkt att många känner som du. De närmaste åren ska Svenska Kyrkan pröva och kanske införa en ny handbok med en massa nya formuleringar, det blir en utmaning för oss som är vana med de gamla. Samtidigt behövs ju förnyelsen också. Mycket i gudstjänsten är ju bibelformuleringar och det vore orimligt om de inte följde en aktuell översättning någorlunda till exempel. Men visst, ändra ska man för allt i världen inte göra utan en bra anledning.

      Svara
2. 

   artonårig götenebo

   26 september, 2012

   Jag förstår nog hur du tänker och jag tycker också att det är viktigt att man inte känner sig obekväm för att man inte vet vad som kommer att hända, men samtidigt så har jag lite svårt för att det här att det alltid är på samma sätt i ett visst sammanhang, kanske främst när det gäller stilen på Gudstjänsten. Jag har vuxit upp i frikyrkan och är mest van vid sådana Gudstjänstformer men har börjat känna lite att jag har svårt att känna mig riktigt hemma i någon kyrka därför att det alltid ska vara på ett visst sätt. I vissa kyrkor kan jag till exempel sakna lugn, i andra kan jag sakna entusiasm eller allvar. Jag vill absolut inte förvänta mig att kyrkan eller Gudstjänsten ska vara perfekt men tycker att det ofta blir lite som att man inom en och samma kyrka formas till att tycka om att vilja ha det på ett visst sätt, att man delas upp så väldigt efter hur man trivs med att ha det. Jag skulle i alla fall uppskatta om kyrkor kunde vara lite mer öppna för andra tankar om hur en Gudstjänst ska vara i stället för att bara hålla sig till sin egen linje. Blir det inte lite fel om man kommer från ett annat sammanhang men inte känner att man kan ta till sig det som sägs i Gudstjänsten bara för att man inte är van vid det som händer? Kanske menade du mest momenten i Gudstjänsten och inte så mycket stilen på den och i så fall var detta kanske inte helt relevant till inlägget, men du får ändå gärna svara på hur du tänker om det jag skrev. Känner att det nog blev lite rörigt skrivet nu men jag hoppas att du förstår vad jag menar ändå!

   Svara
3. 

   Tomas Jarvid

   26 september, 2012

   Roligt att äntligen kunna veta säkert att jag har en läsare i Götene! Och tack för dina viktiga synpunkter! Jag inser att jag skriver väldigt mycket från Svenska Kyrkans perspektiv, det är ju ändå mitt andliga hem. Samma resonemang gäller nog annars oavsett samfund, även frikyrkor som tagit avstånd från mer liturgiskt utformade gudstjänster följer ju som regel en liknande ordning vecka från vecka. Och allra viktigast med igenkännandet är det nog när vi söker oss från vårt eget trygga hörn till ett annat kristet sammanhang. Vad skönt det kan vara då att i alla fall känna igen trosbekännelsen eller Fader Vår och genast känner man sig kanske mer som hemma.Jag uppfattar det som att du tycker många (alla?) församlingar har lite väl likartad stil på sina gudstjänster och att det ofta saknas någon väsentlig del. Så är det absolut ofta. Och vi formas förstås av den kyrkliga kultur vi funnits i ett tag. Allt kan förstås inte heller rymmas i alla gudstjänster, för Götene församlings del önskar jag att veckomässorna ska få vara stillsamma och lugna men att söndagsgudstjänsterna ska vara mer livfulla och med många som är med och utför olika uppgifter. Det är heller inte fel att influeras av det som är bra i andra kyrkor. Själv tycker jag att det finns mycket fint att hämta från frikyrkan i fråga om lovsång och förbön.Man kan också följa en färdig ordning på olika sätt, stelt eller innerligt. Därför tror jag inte att det i första hand är gudstjänstordningar man ska ändra på för att få liv i gudstjänsterna. Det är nog mycket annat som är viktigare. Att det är en tillåtande atmosfär där man inte behöver vara rädd att göra fel, att man känner sig delaktig i det som sker (vilket kan gynnas och sabbas på en massa olika sätt), att de som leder gudstjänsten tar sin uppgift på allvar och så vidare. Det där med en ordning att känna igen sig i brukar jag även tillämpa med konfirmander. Efter ett tag känner de igen sig, har lärt sig bönerna och kan mer och mer försöka be med mer än bara tungan. Ingen av oss är så stark att vi inte behöver några kryckor i bönelivet.Ja, det var lite blandade tankar i frågan. Det här med gudstjänsternas utformning är en jätteutmaning i många församlingar, vi får kämpa på tillsammans. Om du vill vara med och samtala om gudstjänsterna i Götene församling så finns det några träffar för det nu i höst, sedan är förhoppningen att gudstjänstgrupper kan komma igång i vår. Var det svar på din fråga eller missade jag helt?

   Svara
4. 

   artonårig götenebo

   1 oktober, 2012

   Tack för svaret! Ja, du har förstått mig helt rätt i att det jag känner är att det ofta saknas något. Jag har inte gått alls mycket i Svenska Kyrkan (ska dock ha praktik i Svenska Kyrkan på Teneriffa om drygt en månad så då blir det mer av det!) men när jag väl har varit där så kan jag bland annat sakna det lite friare uttryckssättet samtidigt som jag i frikyrkan till exempel tycker det är synd att Fader Vår inte är så vanlig i Gudstjänsterna (beror på vilken kyrka man är i förstås men tycker inte att det är särskilt ofta den är med i frikyrkliga Gudstjänster). Det finns flera saker jag sakna i de flesta kyrkor och det är klart att jag inte kan räkna med någon perfekt kyrka men när det känns som att en viss grej saknas bara för att det inte brukar vara så i just den kyrkan så undrar jag om det verkligen borde vara så. Självklart formas man ju av det sammanhang man finns i och det är väl inte fel att varje kyrka hittar sin grej men det känns lite synd när kyrkor kommer så långt ifrån varandra på något sätt.Du har nog rätt i att det inte är ordningen som behöver ändras för att det ska bli bättre i kyrkorna, men jag tänker att det med ordningen lätt kan följa med att man hamnar i samma sätt att följa ordningen, att man fastnar i ett visst sätt att fira Gudstjänst och tillbe Gud. Alltså tror jag inte att det är fel att följa samma ordning hela tiden, men kanske att det kan bli ett litet hinder. Men jag vet inte, jag har ju inte direkt erfarenhet och kan inte säga att det har med det att göra utan det var bara en tanke utifrån hur jag känner.

   Svara
   1. 

      Tomas Jarvid

      1 oktober, 2012

      Nej, det är verkligen inte lätt det där med gudstjänstfirandet. Det är mycket man kan hänga upp sig på. Är man präst får man dessutom alltför sällan höra åsikter om gudstjänsterna. Det kan vara en bra början för både mig och dig att prata med andra om hur vi önskar att det var i gudstjänsterna. Det kräver lite mod förstås men så är det ju med mycket här i livet, vi har allt att vinna. Om man inte vet vad man har för mål så är det ju svårt att förbättra.

      Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.