2 saker jag lärt mig av gandhi

Mahatma Gandhi

Eller lärt mig och lärt mig, saker jag tänker på utifrån Gandhi kanske. Jag har i tider av livet hittat mycket inspiration i Mahatma Gandhi och hans ickevåldsmetoder för att befria Indien från Storbritannien. Här på bloggen tänkte jag skriva ner två saker jag tar till mig från Gandhi idag i mitt liv och som jag vill försöka leva efter. En positiv och en negativ insikt om du så vill, för inte ens Gandhi var förstås perfekt.

Gandhi kämpade ju med väldigt ovanliga metoder. Utan våld och utan hat mot engelsmännen skred han till verket. Ett vanligt Gandhicitat är följande:

”Först ignorerar de dig,sedan skrattar de åt dig,sedan bekämpar de dig,därefter vinner du”-Mahatma Gandhi.

Efter att ha läst lite har jag förstått att en av de viktiga grundantagandena i Gandhis filosofi var att han inte hade några fiender. Han vägrade se så på dem, han ville inte dem något illa men han ville befria sitt land. Det vill jag försöka ta med mig i livet. Att inte se någon människa som min fiende även om vi är aldrig så olika och kanske till och med gör varandra illa.

Det andra jag tar med mig från Gandhi är den mörkare sidan som jag anat också fanns. Det sägs (här har jag inga källor att peka på eller belägg av något slag) nämligen att Gandhi styrde sin egen familj med järnhand och kunde vara mycket hård mot sin fru och sina barn. Jag tycker förstås att han kunde offra sig själv hur mycket han ville (det gjorde han ju också genom att så gått som svälta sig till döds i sina hungerstrejker) men ingen får offra någon annan än sig själv. Man kan inte göra undantag och behandla sina närmaste sämst, då faller man i min aktning.

Det jag tar med mig är just tanken att familjen är viktigare än nästan allt annat. Där har man sitt främsta ansvar. Och att ingen får offra någon annan än sig själv tänker jag är en god regel. Var och en får gärna tumma på sin bekvämlighet, kanske till och med utsätta sig för en del faror, men man måste alltid ta hänsyn till de som är beroende av en och tjäna dem. Det är vars och ens första plikt.
I första Timoteusbrevet i nya testamentet står det:

Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. 2Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare.3Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. 4Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. 5För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling?

Nu står det visserligen att det gäller ledare men poängen med att det fokuseras så mycket på personens privatliv tänker jag är den här; om någon är en god och pålitlig människa så bör det först och främst visa sig i den personens relationer till de som står nära. Det är lätt att vara vänlig mot främlingar men det är i de nära relationerna vårt tålamod och vår kärlek till andra verkligen sätts på prov. I vardagsgnetet är det inte så lätt att vara hjälte som i olika punktinsatser.