![]() |
Grav utan namn |
Gravallvarligt
Kommentarer
4 svar till ”Gravallvarligt”
-
Det är inte helt lätta frågor du ställer. Jag tror att man alltid ska leva livet lite från gravens perspektiv. Annars får man lätt för sig att både man själv och ens nära och kära ska finnas där för alltid. Min särbo miste sin yngsta dotter, bara 20 år gammal, för ett år sedan, och efter den händelsen har vi nog allihop omvärderat livet och vad som är viktigt i livet. Det känns svårt att tacka Gud när livet är riktit jobbigt, men å andra sidan tror jag att Gud är okej med att man är arg på honom emellanåt också. En samling bördor ja, men å andra sidan grogrund för mycket. Det är ju av det svåra i livet som man lär sig och utvecklas. Så jo, man kan nog tacka Gud för livet trots allt. Alternativet till livet vore ju inte roligt – inte än på ett antal år i alla fall.
-
Det är ju bra med svåra frågor, då kan man få så kloka svar. Tack för den kommentaren, den rymmer mycket erfarenhet.
-
-
Vi ska Tacka Gud i livets ALLA förhållanden,står det, och det ligger en stor och djup hemlighet i det…
-
Jo, så är det på ett sätt. Det blir förstås problem om man känner sig tvungen att tacka utan att det kommer inifrån hjärtat utan upplevs som ett yttre tvång. Då tror jag det är bättre att vänta, ärlighet är så otroligt viktigt.
-
Lämna ett svar