Jesus kom inte för att frälsa själar

Gud tycker om var och en, kropp och själ ihop.

Nej, det gjorde han faktiskt inte. Även om vi säkert är många som uttrycker det så ibland. Han kom för att frälsa personer. Det är alltför vanligt att vi delar upp människan i kropp och själ, eller livet i ”andligt” och ”profant”. Och man kan lätt tro att Jesus bara är intresserad av de andliga sidorna i oss. Lika illa är det om vi tror att Jesus ser oss ”själar” som statistiska enheter att få räkna in i sin Kyrka. Gud bryr sig om oss var och en för vår egen skull, för att han bryr sig om var och en. Punkt.

Så är det inte. Jesus är ju Gud själv som blev människa. Han har skapat oss med kroppar (och sagt att det var gott så) och vi är och förblir kroppsliga varelser. Det betyder också att Gud faktiskt möter oss i våra vanliga (oandliga?) vardagsliv. En härlig tanke? Eller en skrämmande om vi tycker det är mer bekvämt att hålla Gud på sin begränsade plats med de religiösa grejerna.

Det här inlägget skulle kunna ingå i den klassiska VandraVägenföljetongen ”ord att undvika”. Nästa gång du använder ordet själ; hejda dig och tänk ett varv till. Hur blir det om du använder ”person” eller något annat ord istället? Ovant? Bättre? Utmanande? Öva också gärna på att inte tänka att du har en kropp. Du är en kropp.

Vad sägs?