 |
| Daniel klarar sig från lejonen |
Det finns en berättelse om en missionär som blev överfallen av lejon. I sin nöd bad han: ”Gud, låt dess lejon bli kristna!” varpå lejonen sa: ”Tack Gode Gud för maten, Amen” och åt upp honom (de var ju fortfarande lejon och lejon måste ju också ha mat).
Jag tror att det är viktigt att be bordsbön. Anledningen är just det där lilla ordet ”tack” (som ju är ett av de viktigaste orden på Vägen). Att tacka är att ta emot saker som gåva istället för att ta dem för givna. Då blir både glädjen över det man har större och Gud får det tack han förtjänar.
Hur man ber är (som vanligt) av underordnad betydelse. Huvudsaken är att man ber. I brist på inspiration rekommenderar jag lejonens bön ovan. Vill man kan man gärna utöka med något i stil med:
”Gud, tack för mat på bordet och för att vi får samlas här och äta tillsammans, Amen”
Eller tacka och be för det som är särskilt aktuellt just för tillfället. Lyckas man göra det tillsammans i familjen har man uppnått något stort!
En bordsbön som jag tycker om är att också passa på att be för ”alla händer som rört vid maten innan den hamnat på vårt bord” eller att be för ”alla som inte har mat på bordet nu.”
En bön som blir alltmer obegriplig för mig är att be Gud ”välsigna maten”. Maten är ju redan en välsignelse vi får ta emot och bygga upp våra kroppar med och njuta av. Hmm… Kanske finns här någon dold gnosticism…
Brukar du be bordsbön? Hur i så fall?
Lämna ett svar