Ibland är de de ord man använder oftast som det är svårast att förklara vad de betyder. Man kan ju använda dem på så många olika sätt och vinklat på olika sätt.
Ett ord som används mycket i Kyrkan men som kanske inte alla vet så noga vad det betyder är ”amen”.
”Amen” kommer från de semitiska språken såsom till exempel bibelhebreiskan och betyder ungefär ”sannerligen” eller ”så är det” eller ”låt det ske”.
På sedvanligt lärt och fromt sätt har judarna också tolkat det som en rebus
A[l] (eller El), Me[lech], N[e’eman] som betyder ”Herren (eller Gud) [vår] konung [är] tillförlitlig”
Att säga amen är alltså antingen att instämma i det som sagts eller ge det extra eftertryck men det kan också vara ett sätt att lämna hela saken i Guds händer, han som är tillförlitlig och ser till att vi är i trygghet. Bra ord att avsluta böner med av båda anledningarna!
En annan språklig förklaring finns i det västgötska språket. Där kan man ibland höra en mening låta ungefär såhär:
”Ja sa la fara in te skara. Hamen”
Det där lilla slutordet funkar rätt så mycket precis som ett amen! Man ger liksom eftertryck åt det man redan sagt (tack Anders Ehrngren för denna stora insikt)! Jag tar det som ännu ett bevis på att västgötskan mänklighetens urspråk. Hamen.
Lämna ett svar