Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Luther och pilgrimsvandringarna

Vägen är smal

Jag har nyligen skrivit både om Luther (i förrgår var det dagen då han spikade sina teser) och om att vara en pilgrim. Hur blir det om man kombinerar dem med varandra?

Inte mycket kan man tycka för pilgrimsvandringarna minskade drastiskt i och med reformationen. Det kan man tycka var tråkigt men det fanns allt väldigt goda skäl till det.

Pilgrimsvandringarna i senmedeltiden hade blivit en del av allt det som reformationen vände sig emot. Tron på att man kan vinna Guds gillande genom goda gärningar (såsom fastor eller jobbiga långvandringar). På det sättet kan man säga att pilgrimsvandringarna kommit att delvis ersätta tron på det Jesus gjort för oss. Åtminstone fanns det risk att det kunde uppfattas så och då var det säkrast att göra rent hus (som med mycket annat i reformationen som inte nödvändigtvis var dåligt i sig) och ta bort alltihop.

Här i Sverige tillkom dessutom att kung Gustav Vasa var en driven anhängare av arbetslinjen och tyckte folk hellre borde vara hemma och jobba än vandra runt och vara onyttiga.

Självklart levde pilgrimssederna kvar på olika sätt antingen lokalt kring heliga platser eller med tiden genom pilgrimspsalmer och annat. Jag tycker ändå på det stora hela att ”avbrottet” kring reformationen var av godo eftersom det väcker tankar om vad en pilgrimsfärd är och vad den inte får bli.

Vandrar vi som en ”andlig övning” är det gott och väl men om vi tror att det ställer oss närmare Gud än andra eller gör Gud mer välvilligt inställd, då är vi ute på tunn is.

Kommentarer

8 svar till ”Luther och pilgrimsvandringarna”

  1. Profilbild för Rosa

    Fast det välldigt lätt hamna fel. Jag tänkte länge att Gud skulle tycka illa om mig ifall jag inte gjorde alla bra saker som tex läsa i biblen. Gjör jag nog forfarande av och till….

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Visst är det lätt! Jag undrar om det inte ligger långt nerlagt i alla människor det där.

  2. Profilbild för Simon J
    Simon J

    Men är det inte så att man faktiskt kommer närmare Gud genom andliga övningar?Kommer närmare, som ”uppfattar eller erfar tydligare”, inte ”förflyttar sig geografiskt”.Och eftersom Gud är välvilligt inställd till oss människor, så kommer vi därmed också tydligare erfara att Gud är välvilligt inställd.Så jag tycker nog att motiveringen till pilgrimsvandringar och andra andliga övningar ska vara att komma ”närmare Gud…”, däremot inte ”…än andra”.

    1. Profilbild för Rosa

      Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    2. Profilbild för Tomas Jarvid

      Så är det nog i hög grad. Jag blev lite inspirerad av det du skrev så det ska nog kunna bli en egen bloggpost som svar på det här nån dag. Om vad en andlig övning är egentligen. Och vad luther skulle säga.

  3. Profilbild för Rosa

    Jo, men det beror väll lite på hur man använder det. Jag undrar ibland ifall min längtan till att pilgrimsvandra handlar mer om att fly från att ta ansvar för relationer, än att när Gud, alternativt visa mig duktig. Eller att jag tror att Gud kräver det som skrev ovan. Hmm finns många håll att falla i.Ps ett litet boktips http://www.boklogg.se/2012/08/harold-fry-och-hans-osannolik/

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det där med pilgrimsvandringar och flykt är också väl värt att fundera kring tycker jag. Fly eller visa sig duktig, det är svårt att undvika de hålen!Boken ser intressant ut!

  4. Profilbild för Rosa

    ja jag har nog inte rent mjöl i min pilgrimspåse, för det känns som om det jag mmest längtar efter är att komma hem och höra att jag har varit saknad…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.