 |
| Han och Hon i höga visan. |
För rätt länge sedan skrev jag några inlägg som jag kallade ”ord att undvika”. De handlade om olika ord man ska tänka sig för med hur man använder i kyrkliga sammanhang. Dessutom rätt vanliga ord såsom ”Välkommen”, ”ideell” eller ”frivillig”, läs gärna om dem. Nu tänkte jag börja nosa på några ord att använda istället. Om ni så vill har jag väl egentligen redan gjort det när jag skrivit om konstiga ord som ”offertorium”. Jaja, här är ett till i alla fall. Håll i hattarna:
Gudsfruktan.
Smaka på det ordet. Känns det som ett bra ord att använda? Onekligen är det ett väldigt kraftfullt ord men kanske lite skrämmande? Själv är jag rätt svag för ordet men så är jag ju också teologiskt insnöad och då kan det vara svårt att veta hur ord låter i andras öron. För ett tag sedan pratade vi om ordet i arbetslaget i Götene församling och det var uppenbart att jag var rätt ensam om att tycka om det. Skamsen fick jag inse att det kanske inte var jättelyckat att jag gång efter annan väljer följande bibelord på begravningar:
Hur har det egentligen låtit i öronen på begravningsföljena? Som att man ska vara rädd för Gud för att han ska vara god mot en? Så är det i alla fall inte menat!
I Bibeln handlar det där med att frukta Gud om att leva i gemenskap med Gud där Gud får vara Gud och människan människa. I gamla testamentet handlar det mest om att leva efter Moselagen, det vill säga underordna sig Guds goda vilja för livet. Att ha en Gud är inte direkt någon symetrisk relation, Gud är ju oändlig och obegriplig för oss så ju mer vi söker Gud desto mer vördnad och respekt borde det föda i oss, detta är Gudsfruktan. Inte fruktan inför en Gud som är grym utan en Gud inför vilken vi människor inser att vi själva i själva verket inte är så goda som vi borde. Ett härligt bibelord är följande:
Och jag tror till och med jag vågar göra en liknelse till. Höga Visan i gamla testamentet är en fantastisk dikt om kärleken mellan en man och en kvinna (läs den!). När mannen ser på kvinnan säger han:
Det finns något i den älskades skönhet och fullkomlighet som skrämmer honom och gör honom försagd. Jag tror det är något som de flesta som varit förälskade kan hålla med om. Kanske är det så det är med gudsfruktan också? En vördnad och respekt som nästan får oss att skygga?
Till sist ett av mina favoritcitat. Det tål att tuggas på hur länge som helst.
”Den som fruktar Gud fruktar inget annat”
Lämna ett svar