Söndagen före domsöndagen kanske på ett sätt är den allvarligaste dagen i kyrkoåret. Jag brukar tänka att den handlar mer om allvaret i domen och att själva domsöndagen handlar mer om Guds seger över onskan och hela skapelsens befrielse. Jag ska snart försöka skriva några ord om det där med att tro på en Gud som dömer men i väntan på det så kommer här ett magnifikt stycke musik. Om Guds vredes dag.
Dies Irae har tonsatts oerhört många gånger och på många olika sätt men Mozarts är den jag känner till bäst.
Texten är dock alltid densamma:
”Dies irae, dies illaSolvet saeclum in favilla, teste David cum Sibylla. Quantus tremor est futurus, quando judex est venturus, cuncta stricte discussurus.”
Jag kan egentligen ingen latin men det handlar om vredens dag som ska komma och upplösa världen i aska. Det ska bli stor bävan när domaren stiger ner från himlen för att noga döma över allting.
Det där med att upplösa jorden i aska kan jag ha mina invändningar emot. Det leder lätt tankarna till att jorden skulle vara något dåligt som det ska bli skönt att bli av med och så är det inte enligt en sund kristen tro. Sedan är det förstås beska ord och kanske obehagliga att ta till sig. Mer om det i kommande inlägg alltså.
Lämna ett svar