 |
| Fest i Jerusalem när Jesus rider in, på en åsna |
I morse lade jag upp en storartad adventssång, ta gärna och titta på den.
Nu tänkte jag citera dagens evangelietext, den välkända som är där varje år, om hur Jesus rider in på en åsna i Jerusalem.
Evangeliet enligt Matteus kapitel 21, vers 1 – 9
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: ’Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.’ Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ’Hosianna’ Davids son! ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ Hosianna i höjden!
Det är kanske inte så ofta det firas nattvard på gudstjänster i första advent. Det kommer många som inte firar gudstjänst så ofta och i många församlingar försöker man göra gudstjänsten så lättillgänglig som möjligt den dagen även om man firar mässa så gott som varje söndag annars. Det är förståeligt, men det gör också att det finns en poäng som man sällan har chansen att peka på som präst.
Gudstjänstliturgin består till mycket stor del av ord från bibeln och även folkmassornas välkomstrop finns med. I ”helig” som sjungs före nattvarden sjunger vi:
Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot, himlarna och jorden är fulla av Din härlighet.
Hosianna i höjden.
Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden.
Den första raden återger änglarnas lovsång till Gud i Jesaja 6:3 där profeten får se Gud på sin tron. Och resten är, som vi lätt kan se, rakt av orden från Jesu intåg i Jerusalem.
Det här knyter Jesu intåg in i Jerusalem till nattvarden. Till den plats där vi får möta den helige, den som Jesaja darraden inför, för där kommer han till oss. Och vi får ta emot honom som vår befriare, ta emot honom i bröd och vin och breda ut våra liv inför honom likt kläderna folket la framför åsnan.
Och vi får utbrista Hosianna, vi också. Jag tror det börjar bli för långt det här så vad ”Hosianna” betyder får få ett eget blogginlägg så snart jag får till det. Poängen för den här gången är att Jesu intåg är något som kan vara en verklighet i våra liv idag, inte bara något vi minns hände för länge sedan. Gud vill komma till oss nu också för att hela våra sår och förnya sin gemenskap med honom. Låt oss ta emot honom genom att ta oss tid för ett möte. I gudstjänster och hemandakt. Och ibland kommer han förstås också inridande helt oväntat.
Lämna ett svar