 |
| Åker, snö ger inte alltid så mycket liv åt åkrar… |
Snön är milt sagt aktuell igen. Men finns det snö i Bibeln? De bibliska berättelserna utspelar sig ju närmast i ökenvärme nere i mellanöstern? Faktum är att det snöar ibland nere i Israel, det kan till och med hända att det kommer på nyheterna hos oss när det gör det. Israel har en rätt lustig topografi där det inte alls är långt mellan döda havet, jordens lägsta punkt, några hundra meter under havsnivån, och Jerusalem på 700 meter eller så över havet (hittar inte de exakta siffrorna just nu), när Jesus ska gå upp till Jerusalem är det alltså bokstavligt talat 1000 meter upp han ska gå. Och på höjderna förekommer det ibland snö även om det är långt söderut.
 |
| Bälinge kyrka i vinterskrud |
För det första
Snö nämns ett trettiotal gånger i bibeln, för det mesta för att beskriva något vitt. Till exempel kan de som drabbats av spetälska beskrivas så. Men också mer positivt anslående saker. Såsom verkligt vita kläder eller vitt skägg. Ängeln som rullar undan stenen från graven i Matteusevangeliets slut beskrivs så här:
”Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö”. (Matt 28:3)
Och människosonen beskriv såhär i Uppenbarelsebokens inledning:
”Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.” Upp 1:14
Det är rimligt att snö var det vitaste man hade att ta till när det gällde att beskriva vad det var man såg, speciellt bra blekning var nog ovanligt på den tiden.
För det andraSnö är också en stark bild för renhet. Det är ju en rimlig association minst sagt, och gångbar också hos oss i norr (fast det kan mycket väl vara bildspråk vi har fått från bibeln). I psaltaren står det:
”Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö”. (ps 51:9)
Och i Jobs bok går man ännu längre genom att tala om att tvätta sig med snö för att bli helt ren. Skönare än lut i alla fall…
”Om jag också tvättar mig med snö,
skrubbar mina händer i lut.” (Job 9:30)
För det tredje
Andra omnämnanden går ut på att det är skönt med svalka, ibland låter det vettigt:
”Som snö om sommaren och regn vid skörden,
lika illa passar ära för dåren.” ords 26:1
Men ibland låter det rätt märkligt. Vem i Sverige känner igen sig i detta?
”Som svalkande snö en dag i skörden
är ett pålitligt bud för den som skickar honom.
Han ger sin herre friska krafter.” ords 25:13
För det fjärde
Slutligen har vi det faktum att snön, likt regn, faller från himlen ner till jorden. Det gör att snö kan användas också som bild för hur Gud handlar genom sitt ord, att det händer saker när Gud talar på olika sätt. Sedan kanske det där att snön vattnar jorden inte är det första man tänker på här hos oss där den också sammanfaller med en massa minusgrader och kanske ligger kvar flera månader.
”10Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
11så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.” (Jes 55:10-11)
Intressant att fundera kring bildspråk i olika kulturer. Snö väcker en del starka känslor i vårt land så jag vet inte hur mycket man vågar fläska på med det i en predikan? Vad tycker du om snö?
Lämna ett svar