 |
| Komosse, en skyddad och nyttig mosse. Dessbättre skyddad. |
Det talas ibland om ekosystemstjänster. Sådant som naturen servar människan med alldeles gratis om den får fungera ostört. Mossar som renar vatten, bin som pollinerar mängder av insekter (en beräkning säger att bin producerar honung för 100 miljoner kronor per år men att polineringen är värd många gånger mer än så för bönder och odlare i vårt land. Helt gratis.).
Anledningen till att termen myntats är förstås att ekosystem hotas alltmer och att det riskerar att leda till både miljömässig OCH ekonomisk katastrof eftersom vi, även om vi inte låtsas om det värst mycket, faktiskt är helt beroende av jorden för vår överlevnad.
Jag hörde nyligen om ekosystemstjänster på radioprogrammet klotet (här är programmet). En forskare sysslade med att omräkna olika naturresurser i vad de ger i pengar på ett motsvarande sätt som bina ovan.
Man kan tycka att det är rimligt och rationellt. Om vi synliggör det ekonomiska värdet som är hotat finns det ekonomiskt incitament att skydda naturen, så är tanken. Men jag tror att det är en farlig väg även om mycket talar för att ekonomiskt värde är det enda värde som marknaden förstår sig på.
Vår västerländska marknadsekonomi lever i föreställningen att allt kan köpas med pengar. Pengar är det ultimata lösningsmedlet som allt kan bedömas utifrån. Vi kan sätta en prislapp på tid vi befinner oss på arbetet, på en bit mark som fanns där långt före oss och finns kvar långt efter oss och på mycket annat. Alltmer sprider sig tanken att allt kan räknas om i pengar. Och det är det som är så skrämmande med tanken på prissättning av ekosystemstjänsterna.
Det handlar om en lösning byggt på samma logik som skapade problemet. Vad händer sedan? Kommer företag kunna köpa och äga ekosystemtjänsterna när priset är uträknat? Vad händer om man kommer fram till att man inte ”har råd” att skydda naturen?
I psaltaren 24 står det: ”Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen och alla som bor i den.”
Vad som behövs är inte mer av samma logik utan besinning. En gräns för girigheten och insikten om att en del saker inte kan köpas för pengar. Är de borta är de borta. Naturen är helig, den har ett värde oavsett oss människor. Ett egenvärde. Människans giriga fingrar har inte rätt att tafsa på vad de vill.
Jag rekommenderar den som vill tänka vidare att läsa Mikael Kurkialas bok ”I varje trumslag jordens puls”, eller någon av Arne Naess böcker om Ekosofi.
Har du hört talas om begreppet ekosystemtjänster innan? Vad tänker du om det?
Lämna ett svar