Kommer ni ihåg Ida Berggren som för ett tag sedan skrev på Vandra Vägen om sina tankar som deltagare i utbytesprogrammet ”Ung i den världsvida Kyrkan” och resenär till Filippinerna. Annars kan du läsa detta: ”Ida Berggren -i någon annans vardag”. Nu har Ida kommit hem till Västergötland igen och i samband med hemkomsten har hon skrivit ännu ett inlägg till bloggen. Om vad tro innebär, speciellt för en ung tjej på Filippinerna! Tack Ida också för detta inlägg!
 |
| Omplantering av ris, foto Anne Eliasson |
Hejsan, Ida här igen från Fillippinerna.
Vad är tro egentligen ?
Nu är de bara två veckor kvar av utbytet som skulle bli en resa som jag visste på något vis skulle förändra mig. Men frågan är om inte den här resan har varit något så mycket större än jag kan förstå.
Gud gav mig chansen att åka hit, Svenska Kyrkan och så många människor i Sverige och i Filippinerna har gjort den här resan möjlig. Därför känner jag mig väldigt tacksam.
Resan har gett mig mycket, den har öppnat mina ögon och mitt hjärta för något som är så långt ifrån min verklighet i Sverige. Att ständigt möta människor som kämpar för sina rättigheter men som alltid skrattar. De är beundransvärt, de finns en glädje hos de filippinska folket. Ett hopp om att ett bättre liv kommer snart.
Att de tror på en Gud som kommer att snart förändra deras liv, ett hopp och stark tro. Det är just det som jag känner har förenat mig bäst med de Filippinska folket. Att de bottnar i en och samma tro. Och jag vet att de är katoliker och att det finns mycket som skiljer dem från svenska kyrkan, men det spelar ingen roll. Det är inte det viktiga här, samma gud har förenat oss alla. Samma stora Gud som är så svår att förstå sig på.
Träffade en tjej här i Filippinerna, låt oss kalla henne Therese. Therese var en väldigt trevligt glad och sprallig ungdom som gjorde allt för att vi skulle trivas. Hon hade stort hjärta och väldigt öppet sinne mot alla hon mötte. Men när denna tjejen efter bara 3 veckor av vänskap valde att öppna sig till mig, fick denna tjejen en helt annan plats i mitt hjärta, något så mycket mer hade den här tjejen i sitt liv.
IFI, den kyrkan jag är med i driver väldigt mycket aktivitet i politiken och då genrellt för mänskliga rättigheter. Såklart uppskattas inte deras ställningstaganden av alla, så är det hemma med, men på Filippinerna kämpar man inte med ett annat argument utan man hotar eller i värsta fall dödar sk politiskt grundad död.
Sen så tillbaka till tjejen Therese. Hennes Pappa är präst i IFI och har varit detta i många år. Han är en väldigt aktiv sådan och har under flertal år kämpat med mycket i de politiska striderna. Pga detta så var therese pappa för ca 10 år sedan tvungen att lämna hela sin familj för att skydda sig från att bli dödad. Då var therese 5 år och hennes pappa befann sig borta i 4 år innan det värsta hade lagts sig och han kunde återvända till sin fru och sina 3 barn. Men nu under tiden jag varit där har denna prästen och hans familj blivit hotade, prästen har lagt ner mycket av sitt arbete så länge men de lever i Skräck. Therese säger ”att veta att ens pappa kan dö för det han tror på gör mig både stolt och rädd, vill ju såklart ha min pappa kvar i livet.”
Therese lyckas trots att hela hennes familj är i fara finna hopp och stolthet för sin Pappa. Hon är en inspiration för alla oss som någon gång ibland känner oss hopplösa, att ingenting är värt något. Hon kämpar för sitt liv och hon är en av de mest hoppfulla och glädjefulla männsikor jag träffat. Trots att hon bara är tonåring har hon gjort mer för kyrkan än vad hela svenska kyrkans unga gör på ett år i Sverige. Inget negativt med de, men utan henne i kyrkan skulle det inte funka. Hon är gudtjänsthjälpreda, hon spelar musik, hon sjunger, hon samlar in kollekt och läser texter , vilket såklart gör hennes pappa stolt. När jag frågar henne om hon vill bli präst svara hon så coolt som bara unga tonåringar kan ”men då måste jag gå på tråkiga möten och bära fula kläder”
Det här är det som kallas tro, hon är med i kyrkan och dess verksamhet och hon tjänar gud med hela sig själv. Framförallt så kommer hon aldrig ge upp sin tro eller hopp. Hon vet och är säker på att gud finns där och hjälper henne vandra vägen { snyggt att lägga in bloggrubriken??}.
Jag tror att bara vill alla kan ha lite av hennes hopp så kan vi alla börja tjäna gud mer, hennes kämparstil och envishet att skapa aktiva medlemmar är något som aldrig kommer lämna mitt hjärta. Det här är Gud!
 |
| Trafikbild full med ”Jeepneys” |
Lämna ett svar