 |
| Det första jag såg när vi kom till Bälinge. Avskräckande? |
Under några månaders tid har jag och Jenny och lillan bott i Bälinge utanför Uppsala. Idag är det dags att flytta hem igen till Götene så idag är det en dag för städning, bilåkning och att summera. Summera är jag rätt svag för.
Bälinge är en plats där många stora personligheter i den svenska kyrkohistorien vistats. En bit härifrån föddes den saligförklarade biskop Hemming av Åbo (som jag skrev om i ”the local saint”). I den vackra kyrkan finns delar kvar av väggmålningar som Albertus Pictor gjort på 1400-talet och i biskopsgården intill kyrkan har en lång rad ärkebiskopar spenderat somrarna fram tills Nathan Söderblom flyttade härifrån. Och så har då också vi bott här.
 |
| Bälinge kyrka |
Det är på Bälinge kyrkogård man hittar en av de gravstenar jag skrivit ner tankar om (”gravallvarligt”) och det är den kyrkan jag skrivit om i mitt inlägg om hur härligt det är att vara kristen och ha en kyrka till hem vart man än kommer (”underbart att fira gudstjänst”). Till och med en åker utanför Bälinge har figurerat (”tankar om en åker om hösten”).
Bland de verkligt fina minnena härifrån har förstås besöket hos ikonograf Christina Lundström en hedersplats.
Så är det med platser för mig. De blir på något sätt bärare av minnet om vem man var en gång när man var där. I Bälinge har jag haft samma roll som Maria på bilden nedan. Att skydda och ta hand om ett litet barn. Inget kan vara viktigare.
 |
| Maria och barnet från Bälinge kyrka |
Har du som läser varit i Bälinge någon gång? Utöver Eskil tror jag inte jag har några Bälingebor bland läsarna?
Lämna ett svar