 |
| Ikon av den heliga familjen, bildkälla christthekingonline.org |
Jag skrev lite om Jesu fosterfar Josef i bloggposten om julikonen. Där antydde jag att det finns mer att tänka på kring honom.
När jag var 10-12 år brukade jag spela Josef i julspelet i Ulricehamns kyrka. Det var jag mycket stolt över men jag minns också att jag tyckte det var tråkigt att Josef nästan inte nämndes i dramat. Han liksom bara stod där bredvid. Som tur var hade jag en sånginsats också så jag fick märkas lite också…
Adoptivfar Josef är helgonförklarad förstås och viktig för många människor. Han är som de flesta föräldrar som arbetar hårt för sina barn i det tysta och utan varken att få uppmärksamhet eller tack för det. Om du har det så kanske det är fint att tänka på att du delar erfarenheten med Josef. Extra fint kanske för oss pappor att påminna oss.
Vill man ta ut svängarna ännu mer kan man kanske tänka sig att Josef kan vara en fin bild av Gud. Gud som tar upp oss som sina barn genom dopet och tar sig an oss och kämpar med att vinna vårt förtroende och vår kärlek.
Vad säger du om den gudsbilden?
Lämna ett svar