 |
| Esmeralda ger Quasimodo vatten i en film jag gärna vill se. |
Jag har hört ”Ringaren in Notre Dame” av Victor Hugo som ljudbok. Det väckte många tankar och de flesta var nog om min relation till boken från förut.
Jag läste den när jag gick på mellanstadiet och tyckte att det var det bästa jag någonsin läst. Otroligt spännande och rätt otäckt. Några år senare gjorde Disney som tecknade film som lade sig över min läsupplevelse. Disneys film är för all del rätt bra. Tittar man på den med vuxna ögon så är det en bra skildring av skam; vad som orsakar den (=att bli utdömd av andra) och vad som botar den (=att få del av kärlek och gemenskap). Men hur det nu är så är storyn inte direkt sig lik från boken. Phoebus är inte alls någon ädel hjälte utan en egenkär och osympatisk typ. Quasimodo är inte alls sådär mjukhjärtad och lätt att älska heller efter alla törnar livet gett honom. Frollo är en man som en gång varit ädel men som hårdnat med åren genom sin intellektualism. Framförallt uteblir det lyckliga slutet.
 |
| Närmsta katedral härifrån. Skara domkyrka (foto skarapastorat.se) |
Hugos bok har något ödesmättat över sig. Människor kommer ifrån varann och möts som om det fanns ett syfte bakom. För en medeltida människa skulle det legat nära till hands att tänka att det är Guds försyn som råder, men eftersom det är så hemska livsöden är det en väl magstark tanke i våra dagar. Jag undrar också hur väl Hugo lyckas skildra det medeltida Paris, jag vet inte mycket nog för att kunna bedöma det men misstänker att den stad han skildrar är rätt lik hans egen samtid. Paris var i århundraden en av kristenhetens viktigaste städer tack vare det mycket tidigt grundade universitetet där medeltidsfilosofin blomstrade och dit det även om en och annan student från vårt eget land. Hemming av Åbo till exempel. Säkert stämmer boken på det sättet att det är nära och märkliga förbindelser mellan kyrklig och världslig makt i staden.
Har du läst Ringaren? Har du egna erfarenheter av att ha blivit disneyfierad?
Lämna ett svar