 |
| Glada barn! |
Jesus har sagt att vi måste bli som barn eftersom himmelriket tillhör dem. Det kan man meditera länge över för det rymmer verkligen mycket av både vishet och utmaning. Idag tänker jag på en aspekt. Barn är inga gnostiker.
Gnostikerna var och är en religiös riktning som gjorde stor åtskillnad mellan materia och ande. Kroppen och över huvud taget allt skapat härörde från en ond skapargud och människan är fången i den. Men genom att nå insikt (gnosis betyder insikt eller upplysning) kan man göra sig fri från människans fysiska begränsningar.
Det där är ett drag som tidigt smög sig in i kristendomen och ställde till oreda. Kroppsförakt och överandlighet blev följden.
Så är det inte med barnen. Om de får vara trygga i stort kan de vara närvarande i kroppen på ett helt annat sätt än vi vuxna. Glädjen över rörelser, att frambringa läten och mycket annat av det som hör leken till är på ett sätt glädje över att ha en kropp och leva som en del av Guds skapelseverk.
(Splittringen i vardagen och förskjutningen mot idéernas värld för oss lätt längre från vår nästa. Jag har också skrivit lite om gnosticism i samband med recensionen av fotspår i glastrappan av Magnus Malm, och den lilla lektionen i konsten att be bordsbön som ett lejon. Likaså i texten ”begrav mig som Kristus” och ”Jesus kom inte för att frälsa själar”. Ok. det är visst ganska många texter det blivit. Ska du bara läsa en så läs gärna ”Du ÄR en kropp, grattis!” Mest kanske man ändå kan lära av vår katt Felis i frågan.)
I Johannes 1:12 kan vi läsa;
”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (folkbibeln)
Att bli som ett barn är att leva fullt. Så blir det när Gud fått bli allt i alla. Må vi få uppleva det alltmer i våra liv.
Lämna ett svar