Jag har talat med min mamma om bibelns grundspråk. Det händer inte alltför ofta men det var roligt! Hon hade läst i bibelguidens bok om efesierbrevet som hon fått av mig (den är bra. Läs den du med. Billig är den också) att när det står ”bröder” i Bibeln så betyder det i själva verket snarare ”bröder och systrar”. Jag har bläddrat i boken men inte hittat vad det står där men det finns väl där någonstans. Hur kan då detta gå ihop?
Grejen är den att på grekiska, som nya testamentet är skrivet på (den tidens världsspråk), är mannen i hög grad normen för människan. Vill man tilltala en könsblandad skara så använder man ”bröder” ändå. Maskulinum är grekiskans ”inklusiva genus” eller hur det hette nu. En skara med kvinnor blir förstås ”systrar” men så fort det kommer in en man så blir det en blandad grupp och man får övergå till bröder (adelfoi på grekiska).
Man kan tycka att det här är väldigt konstigt men det innebär i alla fall följande:
-När det står ”bröder” i bibeln så bör vi läsa det som ”bröder och systrar”
-det är delvis det grekiska språkets fel att bibelns språk verkar så manscentrerat
Vi vet dessutom att Kyrkan i alla tider till stor del bestått av kvinnor, de har varit överrepresenterade precis som andra kuvade grupper i samhället. Det är helt orimligt att Paulus (till exempel) inte skulle vända sig till hela sin åhörarskara med sina brev, självklart valde han ett ord som inkluderade alla! Sen är det lustigt att det låter helt tvärtom i våra öron.
Ett frågetecken uträtat kring den förtryckande kristendomen?
Lämna ett svar